Verk Översättningar

Šteger skriver en lika nedtonad som expansiv poesi, med öra för en musik som hellre är vältempererad än ekvilibristisk
. . .

Schibboleth är Jacques Derridas berömda studie av Paul Celans poesi. Den utkom ursprungligen 1986 och den svenska översättningen fyra år senare. Här föreligger den i en nyutgåva, i reviderad översättning av Aris Fioretos och Hans Ruin
. . .

Jo Shapcott dras i sina dikter ständigt mot ett tillstånd av upplösning där perspektiven förskjuts och gränserna mellan jaget och omvärlden korsas. Förändringen är konstant såväl naturens och kroppens som relationernas. Oavsett om det diktjaget för ett ögonblick tar rollen som ko eller bi. Med precision rör sig Shapcotts språkledigt, lätt och underfundigt
. . .

Efter ryska revolutionen har tjugotvåårige Martin Edelweiss, via Krim och Grekland, kommit till Cambridge. Han hänger sig åt studier och sällskapsliv, och njuter av de möjligheter som miljön erbjuder. Men hans kärlek till den unga Sonia blir olycklig, och när hon inte vill gifta sig med honom börjar han smida en storslagen plan: han ska ta sig tillbaka in i Sovjetunionen, och den bragden ska vinna henne åt honom
. . .

Den melankoliske Hugh Person har ett komplext förhållande till såväl nuet som minnet – och till landet Schweiz. Vid ett första besök i ungdomen dör hans far i en provhytt med ena benet i en sommarbyxa. När Hugh som 32-årig förläggare återvänder förälskar han sig ödesdigert i den egensinniga Armande. Ett antal år senare – efter en period av mord, galenskap och fängelsestraff – gör Hugh en sentimental resa tillbaka för att både försöka återuppleva och göra upp med sitt förflutna
. . .

Hermann Hermann, en misslyckad affärsman som hellre skulle vilja vara författare, råkar under en skogspromenad på sin dubbelgångare. Han finner att de liknar varandra som »två droppar blod«. Äcklad, fascinerad, så småningom besatt av sin »tvilling«, får Hermann idén om det perfekta brottet
. . .

Jan Wagner får i sin lyrik världen att framträda som på en gång igenkännbar och ny. Det är en poesi präglad av den nyfiknes upptäckarglädje, den hängivnes sinnlighet, av känslig precision och lustfylld svalka. I dikter om slånbär, världskrig och utbrytningsartister, om pitbullen, harmynthet och bisvärmar trollar och förtrollar Wagner med rim, meter och metaforer. I förkastningen mellan en samtida sensibilitet och bundna former tillkommer poetiska tablåer lika självklara som makalösa
. . .

Efter sin död – med antagandet att det bara rör sig om en fantasi som råkat bli kvar i världen – följer hjältens öga en grupp ryska emigranter i exil i Berlin efter revolutionen. Han försöker uppfatta hur de ser på en viss Smirnov, en man som omges av stor osäkerhet och misstanke. Är han inte en bedragare, rentav en spion? Börjar inte Smirnov dessutom alltmer likna honom själv?
. . .

Hösten 1801 vandrade en ung poet mer än tusen kilometer från södra Tyskland till södra Frankrike. Han hette Friedrich Hölderlin och hade en uppslitande kärleksaffär bakom sig. Två år senare återvände han hem – »blek som ett lik, avmagrad, med djupt liggande, vilda ögon, långt hår och skägg, och klädd som en tiggare«. Kort därpå fick han veta att hans stora kärlek avlidit. Fram till hösten 1806, då han drabbades av akut psykisk ohälsa och skulle vårdas andra hälften av sitt liv i ett tornrum vid floden Neckar i Tübingen, skrev han några av litteraturhistoriens berömdaste dikter
. . .

Peter Waterhouse tillhör den samtida poesins intressantaste namn. Hans dikter rör sig genom mellaneuropeiska trakter, lika hemma bland Venedigs pålverk som på bosniska landsvägar. Tonen kan vara uppsluppen, nästan yster, men även vemodig eller bråddjupt allvarlig. Enkla som andetag och komplicerade som urverk visar hans dikter på poesin som en särskild livsform
. . .

Detta är en bok för smokingfickan – sarkastisk, stilsäker, briljant – som bör läsas under sorgfälligt iakttagande av läsanvisningarna och föreskrivna menyer. Dadaisten Walter Serner avslöjar hur man blir den perfekte bedragaren genom att ständigt ligga steget före sina motståndare
. . .

För lite mer än femtio år sedan kom Vladimir Nabokovs listigt parodiska och tragiska passionshistoria Lolita på det beryktade förlaget Olympia Press i Paris. Den sexuella parasiten och egocentrikern Humbert Humberts fall, hans demaskering och hans litterära utbrytningskonster upphör inte att fängsla. Åtskilliga försök har gjorts att överföra romanen till svenska. I Aris Fioretos har Lolita till slut funnit sin kongeniale uttolkare
. . .

Sebastian Knights verkliga liv skrevs på engelska i Paris 1938. Den är Nabokovs första ”engelska” roman och en parodi på en författarbiografi. Den bortgångne författaren Sebastian Knights yngre halvbror V. söker rekonstruera sin berömde brors levnad, framför allt intresserar han sig för de båda kvinnorna i Sebastians liv, hustrun och den hemliga älskarinnan
. . .

Den vitryske officeren Lev Ganin bor på ett sjaskigt pensionat i Berlin, omgiven av landsmän. Det är i mitten av tjugotalet, och Europas huvudstäder har översvämmats av ryssar som gått i exil efter revolutionen. Ganin vantrivs med sitt liv och sina kärleksaffärer, och irriterar sig omåttligt på en av de andra gästerna, Alfjorov. Men så kommer det fram att denne är gift med hans första stora kärlek … Masjenka är på väg till Berlin
. . .

Lektor Timofej Pnin undervisar i ryska på Waindell College i USA. Han ser rätt egendomlig ut med magnifik flint, apliknande överläpp och spindelformade ben, och hans engelska är ett skämt. Han skrattar gärna åt sina egna historier men förstår sällan andras
. . .

Paul Auster samlar på historier om otroliga sammanträffanden. I Den röda anteckningsboken gläntar han på dörren till sin samling och låter oss ta del av tretton häpnadsväckande historier ur sitt eget liv
. . .

En dag finns det liv. En människa till exempel, vid bästa hälsa, inte ens gammal, har aldrig varit sjuk. Allt är som det har varit, som det alltid kommer att vara. Hon lever från dag till dag, sköter sitt, drömmer bara om livet som ligger framför henne. Och plötsligt inträffar döden
. . .

Vad är det som sker i mötet mellan filosofen och poesin? För filosofen kan det vara ett besvärande möte, eftersom han i diktarens ord kommer att sakna den klarhet och systematik han själv eftersträvar, samtidigt som han finner ett språk som äger förmågan att tala till den läsande människan på ett sätt som inte är filosofin förunnat
. . .