Paul Auster:
Den röda anteckningsboken
Information · Omslag · Utdrag · Recensioner
Information
Översättning prosa · Originaltitel: The Red Nortebook · Från engelska · Lund: Umbra solis, 1993, 56 sidor · Omslag: Svensk Bokform · ISBN: 91-88236-06-4
Omslag
Paul Auster samlar på historier om otroliga sammanträffanden. I Den röda anteckningsboken gläntar han på dörren till sin samling och låter oss ta del av tretton häpnadsväckande historier ur sitt eget liv.
Paul Auster är född 1947 och är bosatt i Brooklyn.
Utdrag
11
1990 befann jag mig under ett par dagar i Paris. En eftermiddag gick jag förbi en väninnas kontor för att säga hej och blev då presenterad för en tjeckisk dam i femtioårsåldern, konsthistoriker och god vän till min väninna. Jag minns henne som attraktiv och livlig, men eftersom hon just skulle gå när jag kom, tillbringade jag inte mer än en fem, tio minuter i hennes sällskap. Som det brukar bli i sådana situationer talade vi inte om något viktigt: om en stad som vi båda kände till i Amerika, om en bok hon höll på att läsa, om vädret. Sedan skakade vi hand, hon försvann ut genom dörren och jag har aldrig sett henne igen.
När hon gått lutade sig min väninna bakåt i stolen och sade: ”Vill du höra en god historia?”
”Naturligtvis”, sade jag. ”Jag är alltid intresserad av goda historier.”
”Jag tycker mycket om min väninna”, fortsatte hon, ”så missuppfatta mig inte. Jag vill inte sprida skvaller om henne. Men det känns som om du har rätt att få höra detta.”
”Är du säker?”
”Ja, jag är säker. Men du måste lova mig en sak. Om du någonsin skriver ner historien får du inte nämna några namn.”
”Jag lovar”, svarade jag.
Och så lät hon mig höra hemligheten. Allt som allt kan det inte ha tagit mer än tre minuter att berätta historien som jag nu ska berätta.
Kvinnan som jag just hade träffat föddes i Prag under kriget. Medan hon fortfarande var baby greps hennes far, tvångskommenderades till tyska armén och skickades till ryska fronten. Hon och hennes mor hörde aldrig mer av honom. De fick inga brev eller andra nyheter som kunde tala om för dem om han levde eller var död, ingenting. Kriget slukade honom helt enkelt, och han försvann utan minsta spår.
Åren gick. Flickan växte upp. Hon avslutade sina universitetsstudier och blev professor i konsthistoria. Enligt min väninna fick hon problem med myndigheterna under den sovjetiska repressionen i slutet av sextiotalet, men exakt vad det var för problem fick jag aldrig klart för mig. Med tanke på vad jag hört berättas om vad som hände andra under den tiden, är det inte särskilt svårt att föreställa sig.
Så småningom fick hon börja undervisa igen. I en av hennes klasser fanns en utbytesstudent från Östtyskland. De blev kära i varandra och det slutade med att de gifte sig.
Inte långt efter bröllopet kom det ett telegram som meddelade att hennes mans far hade dött. Dagen därpå reste hon och hennes man till Östtyskland för att närvara vid begravningen. Väl framme, i vilken stad eller by det nu var, fick hon veta att den bortgångne svärfadern var född i Tjeckoslovakien. Under kriget hade han gripits, blivit tvångskommenderad till tyska armén och skickats till ryska fronten. Som genom ett mirakel hade han överlevt. Men istället för att återvända till Tjeckoslovakien efter kriget hade han slagit sig ner i Tyskland under nytt namn, gift sig med en tyska och levt där med sin nya familj till den dag han dog. Kriget hade givit honom ett tillfälle att börja om på nytt och han tycks aldrig ha blickat tillbaka på sitt tidigare liv.
När min väns väninna frågade vad mannen hetat i Tjeckoslovakien förstod hon att det var hennes far.
Vilket naturligtvis betydde att om denne man var hennes mans far, så var mannen hon gift sig med hennes bror.
Sidorna 45–48.
Recensioner
”Paul Auster är som man vet en författare som bygger det mesta av vad han skriver på antydningar om gåtfulla sammanhang i tillvaron och verklighetens oroande förmåga att öppna falluckor för förnuftet bakom snart sagt varje hörn. . . . Den röda anteckningsboken är en charmerande bagatell som snarast ger stöd åt intrycket att vad han serverar är elegant och tänkvärd underhållning.” – Caj Lundgren, Svenska Dagbladet
”Ett litet mästerverk utgivet på det nästan okända lundaförlaget Umbra Solis . . . [Detta] är onekligen en skimrande ädelsten.” – Hans Wallmark, Norra Skånes Tidningar