Verkstad

Åderlåtning

Till det som gör litteraturen oundgänglig hör, antar jag, att dess sensationer är lika svåra att lokalisera som omöjliga att förneka
. . .

Skiftande av melon och fotogen

Jag försjönk i Odessa anno dazumal som en kropp i vatten
. . .

Sand och ovetskap

Då bildspelet vridits hela varvet runt och jag åter sitter på stolen där jag upptäckte sfinxen i Giza lämnar jag salen. Knäna darrar lite, som om jag bringats ur fattning
. . .

Ground Zero

Var detta allt?
. . .

Hemvändande

Med åren har jag upptäckt att jag vill ut ur den egna huden när jag skriver
. . .

Dag för dag, knota för knota

Sedan några år tillbaka dricker jag två glas vatten så fort jag, ännu knappt vaken, står på benen
. . .

Vandrande energier

Inget vemod, ingen brådstörtad tomhet
. . .

Om och om igen, och alltid som för första gången

Det är mer än ett decennium sedan mannen som kallade sig själv »en sorts biolog« avled. Främlingar som vi förmår inte avgöra huruvida hans ande ännu hemsöker ateljén. Ändå andas allt på dessa fyrtio femtio kvadratmeter mellan trädgård och trafik lugn, klarhet, koncentration. Med ett ord: sinnesnärvaro
. . .

Alaska

Det enda jag behövde var denna vilja att lösgöra sig från allt och alla, kosta vad det kosta måste. Jag förband den med det trettioförsta strecket på kompassen, det vill säga nordnordväst, samt ett namn: Alaska
. . .

Hellre döv

Härförleden blev jag tillfrågad om jag kunde nämna en tilltalande utopi i litteraturen. Undran gjorde mig förlägen. Sanningen är ju att Lycksalighetens ö gör mig klaustrofobisk; vartenda fiber i kroppen vill fly
. . .

Fuck, marry, kill

Är det inte dags att ta död på fiktiva figurer som mest bara är till för att berättarjaget skall komma till insikt om sig självt och fira sig som det bästa som hänt sedan uppfinningen av pomada?
. . .

Fyra frågor om det där med pengar

En behöver inte ha läst Marx för att veta: utan stålar, inget krubb
. . .

Starka scener

Freud talade om »urscener« i människors liv, svårförstådda händelser som definierar hur de handlar och ser på sig själva. Även skrivande varelser har naturligtvis sådana upplevelser. De är sällan många och behöver inte alltid vara betydelsefulla för andra. Men mycket av energin i ett författarskap hämtas ur dem. De utgör sår som inte vill läka
. . .

Menetekel

Jag höll utkik efter ett passande ställe där olyckan som måste ske kunde äga rum – och fann det i en underfart någon minuts körväg från gränsövergången
. . .

Bokslut

Äntligen kan den nya romanen lämnas in, efter 400 arbetsdagar fördelade på två år minus någon vecka
. . .

Vinterkväll, svanesång

En knölsvan glider runt i det skeva skenet från närmaste ljuskälla, till synes obesvärad av kylan
. . .

Hå-å, en sång

Och därefter fanns
. . .

En rätt bäst serverad kall

En plågsam känsla, den att höra sin egen text uppläst av en röst som inte bottnar i det sagda
. . .

Slagen av Apollon

Då Friedrich Hölderlin nådde sina sydtyska hemtrakter i slutet av juni 1802 var han i uselt skick. Detta var inte längre gudarnas gunstling, utan skuggan av ett jag
. . .

På förekommen anledning

Detta övervärderade pronomen …
. . .