Om och om igen, och alltid som för första gången

22.iv.23

Vi besöker ateljén i vilken en av förra seklets stora arbetade. Rummen har bevarats som de lämnades då konstnären som ville att »färg skall kännas som kött« gick bort. På bord och bänkar ligger högar med penslar, under dem drivor av stelnade trasor. Väggarna har strukits bruna i en vattnigt-kaffe-nyans som känns igen från flera porträtt. Några är kladdiga av färg – formerna liknar en korsning mellan palett och lövverk. Förmodligen studerade han ljuset som föll in över ansikten och kroppar bäst ur dessa vinklar i världen. Åt ena hållet: den lilla trädgården, åt det andra: en av farlederna som genomkorsar Kensington. Det är mer än ett decennium sedan mannen som kallade sig själv »en sorts biolog« avled. Främlingar som vi förmår inte avgöra om hans ande hemsöker ateljén. Ändå andas allt lugn, klarhet, koncentration. Med ett ord: sinnesnärvaro.

Vår värd, som satt modell under tjugo års tid, berättar att konstnären hade för vana att ligga i badkaret i rummet intill upp till fyra gånger om dagen. I få andra situationer är en människa mera medveten om sig själv som kropp. Och i ingen så nära sitt urtillstånd. Tevilah x flera: hur bättre frammana färgers köttblivande, om och om igen, och alltid som för första gången?