Friedrich Hölderlin:
Kom nu, eld!

Information · Omslag · Utdrag · Recensioner · Innehåll

Information

Översättning poesi · Från tyska · Stockholm: Ersatz, 2013, 312 sidor · Med efterord och anmärkningar · Omslagsbild: Håkan Rehnberg · ISBN: 978-91-87219-31-3

Omslag

Hösten 1801 vandrade en ung poet mer än tusen kilometer från södra Tyskland till södra Frankrike. Han hette Friedrich Hölderlin och hade en uppslitande kärleksaffär bakom sig. Två år senare återvände han hem – »blek som ett lik, avmagrad, med djupt liggande, vilda ögon, långt hår och skägg, och klädd som en tiggare«. Kort därpå fick han veta att hans stora kärlek avlidit. Fram till hösten 1806, då han drabbades av akut psykisk ohälsa och skulle vårdas andra hälften av sitt liv i ett tornrum vid floden Neckar i Tübingen, skrev han några av litteraturhistoriens berömdaste dikter.

Kom nu, eld! innehåller nya tolkningar av dessa »fosterländska sånger«. För första gången föreligger även översättningar av de beryktade utkasten från åren före sjukdomen. Om hymnerna formar sig till slingrande floddikter, presenterar fragmenten ett textdelta. Partierna flyter in i varandra, förgrenar sig och rinner ut. Här tecknas ett poetiskt landskap genomflutet av vatten, format av berg, med oväder mullrande i fjärran. Geografin antar en ny innebörd, halvt längtan, halvt rysning; vädret laddas av bebådelser.

Till och med åskan sjunger.

Vill jag vara komet? Jag tror det. För de är snabba som fåglar, de blommar av eld och är som barn i sin renhet. Det vore förmätet att önska sig mer.

– HÖLDERLIN

Stark ljus och nödvändighet strålar ut från denna omvälvande bok

den är som en avgrund i tiden, där världen, det varaktiga, anträffas på nytt.

– LARS NORÉN

Friedrich Hölderlins sena diktning har präglat modern lyrik mer än kanske några andra texter på tyska. Nu framträder hans omvälvande poesi i svensk helfigur.

Tolkningar, efterord och anmärkningar av Aris Fioretos. 

*

Friedrich Hölderlin (1770–1843) föddes och dog vid floden Neckar i Sydtyskland. Efter studier i teologi och filosofi anställdes han som informator i Frankfurt. 1797 och 1799 utgavs brevromanen Hyperion i två delar. Åren därpå tillhörde hans mest produktiva. Bland annat tillkom en rad av de hymner på fri vers som ett knappt sekel senare skulle göra honom till en världsförfattare. Från denna period finns även en mängd diktutkast samt översättningar av Pindaros och Sofokles. 1806 insjuknade den 36-årige Hölderlin för gott. Fram till sin död lika många år senare vårdades han av en snickarfamilj i Tübingen.

Aris Fioretos är författare. Senast utkom prosaboken Halva solen och samtalsvolymen Avtalad tid (med Durs Grünbein), båda 2012. För Ersatz förlag har han tidigare översatt Walter Serners kultklassiker Handbok för svindlare (2010).

*

Tidigare utgåvor: Hymner (Gedins Förlag, 1991) och Sånger(FiB:s Lyrikklubb, 2001). Inför denna nya – tredje, reviderade – utgåva har tidigare tolkningar omarbetats och en rad nya översättningar tillkommit.

Utdrag

Ister

Kom nu, eld!
Ivriga är vi
Att skåda dagen,
Och när prövningen
Fått knäna att svikta
Kan man ana skogens skri.
Men vi sjunger, komna
Från fjärran Indus
Och Alfeios, länge har vi
Sökt det passande,
Utan vingar kan man inte
Omedelbart
Gripa det närmaste
Och nå andra sidan.
Men här vill vi bygga.
Ty floder gör marken
Brukbar. Om örter växer
Och djuren söker sig till vattnet
Om sommaren för att dricka,
Beger sig även människor dit.

Men man kallar denne Ister.
Vackert bor han. Pelarnas lövverk brinner
Och darrar. Vilda
Står de upprätta, intill varandra; därovan
Skjuter taket, ett andra mått,
Ut från klippan. Så förundras
Jag inte över att han
Bjudit in Herkules som gäst,
Fjärrglänsande, nere vid Olympos,
Då denne kom från det varma Isthmos
För att söka skugga,
Ty de visade stort mod där borta,
Men för andarnas skull behövs
Även svalka. Därför tog han sig hellre hit
Till källorna och de gula stränderna,
Doftande högt däruppe, och svarta
Av granskog, i vars djup
En jägare gärna lustvandrar
Vid middagstid, då man kan höra
De kådiga träden växa vid Ister,

Som likväl nästan verkar
Flyta bakåt och som,
Menar jag, måste komma
Från öster.
Mycket funnes
Att säga därom. Och varför är han fäst
Just vid bergen? Den andre,
Rhen, rörde sig bort
Åt sidan. Floder torkar inte ut
Utan skäl. Men hur? Ett tecken behövs,
Inget annat, rätt och slätt, så att
Sol och måne hålls i samklang, oskiljaktiga,
Och det fortgår, dag som natt, och
De himmelska känner värmen hos varandra.
Därför är dessa också
Den Högstes glädje. Hur kunde han annars
Nedstiga? Och gröna som Hertha
Är de himmelens barn. Dock tycks mig denne
Alltför tålmodig, ej friare
Och nästan löjeväckande. Ty då

Den dag skall komma
I ungdomen när han
Börjar växa, ståtar en annan där
Redan stor och likt fölet
Tuggar han i betslet, och verkande vida omkring
Hör vindarna honom vrenskas,
Tillfreds är han;
Men hällen behöver slag
Och jorden fåror,
Föga lockande vore det, utan vila;
Men vad floden gör
Vet ingen.

Sidorna 83, 85, 87.

Recensioner

”Hölderlin har en dubbel känslighet, som är lika kalibrerad för det som är som för det som inte är. Att skriva poesi handlar om att blotta sig, men inte att göra sig löjlig; mer om att vara löjlig, och att undvika att förställa sig. . . . Det är dikten som besvärjelse. . . . Den här utgåvan är snyggt utformad med Håkan Rehnbergs omslag och höga avlånga storlek. Generöst tilltagen med sina drygt 300 sidor, med en mängd utkast. Romantikens poeter är kategoriska – det är nog därför jag gillar det här så skarpt, när alla förbehåll släpps, och rörelsen är helt obunden. Det är modernism drygt hundra år för tidigt. Övergången från dikterna till breven i volymens slut är smidigt genomförd, där poesin övergår i prosa helt omärkligt.” – Bloggaren Bernur, howsoftthisprisonis.blogspot.se

”På samma gång himmelsklara och avgrundsdunkla hymner som genom århundradena intonerar västerlandets klagosång.” – Nils Forsberg, Expressen

”Det här kommer att stå sig.” – Lars Gustafsson, Dagens Nyheter

”Dessa dikter . . . är märkliga, lysande av ett eget tonfall, ett nytt sätt att skriva, av ett mycket direkt tilltal gentemot diktarens och läsarens inre och mot de ämnen han fördjupade sig i – religion, filosofi, antikens mytvärld. Det är mycket vackert, fascinerande och oundgängligt för vem som än intresserar sig för modern lyrik. . . . Aris Fioretos har gjort ett stort tolkningsarbete.” – Arne Johnsson, Bibliotekstjänst

”[K]nappast någon annan har gett gestalt åt denna längtan efter ett klassiskt Grekland pånyttfött av ’jungfrun Germanien’ med en sådan orfisk accent och visionär kraft [som Hölderlin]. . . . I en frikostig och snyggt formgiven urvalsvolym, Kom nu, eld! (Ersatz), har Fioretos . . . reviderat sina lätt moderniserade och elegant följsamma tolkningar . . . Sällan har väl epitetet ’ojämförlig’ klätt någon bättre. ’Hölderlin är ett språk besläktat med tyskan’, menade den rumänske poeten Oskar Pastior. Yttrandet ligger avgjort närmare någon sorts sanning än vad Hölderlin själv gör när han i ett utkast skriver att ’Den tyska munnen / Vill inte klinga väl’. Ack så fel han hade.” – Martin Lagerholm, Svenska Dagbladet

”Ett kärleksarbete, uppenbarligen – tolkningarna klingar så klara att man sällan behöver kasta en skeptisk blick på originalet, som står intill i denna vackra utgåva.” – Anna Lingebrandt, Helsingborgs Dagblad

”Kom nu, eld! är en tvåspråkig utgåva, dikterna löper intill varandra, sida vid sida vilket alltid är tacksamt. Och faktiskt visar på förtroende hos uttolkaren inför sitt ärende. Det är möjligt att biografin är en första ingång till Hölderlin, men efterhand som man stannar kvar i hans diktvärld så blir det oundvikligt att låta sig hänföras av det brusande, det storslagna, det tragiska, det vackra, det sköra – allt det som finns inuti språket. . . . Hölderlin är levande. Och i Fioretos tolkning blir det smärtsamt tydligt just hur levande, skört och sökande hans författarskap verkligen är. Kom nu, eld! är också utan tvekan en av de vackrast formgivna böcker jag har hållit i min hand, allt från Håkan Rehnbergs omslag till Ola Wallins grafiska form.” – Kristian Lundberg, Norrköpings Tidningar

”[Denna] geografiska poesi zoomar ut och virvlar i väg med Google Earth-hastighet . . . Fioretos urval fokuserar på den brytpunkt där Hölderlins anspråk är som störst, samtidigt som hans rörande medvetenhet om sin otillräcklighet också är det. För den som söker spår efter det heligas ’stilla lysande kraft’ finns det värre ställen att börja leta än detta.” – Malte Persson, Expressen

”Kom nu, eld! . . . är en magnifik volym, också bokkonstnärligt fullödig. Den innehåller åtta av poetens fosterländska sånger och sedan ett stort urval av poetens sena alltmer omskakade utkast – dessa oförvägna dikter som verkar stiga och sönderfalla samtidigt i bländande ljus. . . . Finns det ett utrymme för [Hölderlin] också 2013? Jag hoppas det. Denna volym bildar en tillförlitlig broförbindelse.” – Mikael van Reis, Göteborgs-Posten

”Vackrare och svårare poesi än Hölderlins finns knappt. Hans tyska syntax är ren svindel. . . . [Man] känner stor tacksamhet inför att [Aris Fioretos] lyckats ge oss en glimt av Hölderlins storhet på svenska.” – Magnus Ringgren, Aftonbladet

”Idag är Hölderlin tonsatt och översatt, tolkad och vantolkad, läst och slängd och stulen. Jag kan tycka att den pompösa tonen i den grandiosa romantiska poetiken motverkar sina egna syften, på samma gång som det onekligen är befriande att i Kom nu, eld! ha ynnesten att få läsa Hölderlins egna brev och anteckningar i en annan till vikten betydligt lättare och mindre snårig språkdräkt utan himmelsk jäkt. Det är slutligen en omisskännlig och jävligt klar röst ur en gyllene fördömd, vars silvriga klang i högsta grad ännu skall sägas ljuda över universums bronsiga vildmarker.” – David Stenbeck, Arbetet

”Fioretos följer originalet så hängivet att också den svenskspråkiga texten lyser av den sällsamma fräschör som är Hölderlins bidrag till världslyriken. Särskilt vid högläsning visar sig kvalitén i de svenska texterna, som så nära avlyssnat originalens kärna och svårfångade arkitektur. Dessutom redogör Fioretos i sitt initierade efterord för de svårigheter en Hölderlinforskare har att brottas med – inte minst att uttolka en ofta svårtydbar skrift. . . . Ersatz Hölderlinvolym är en skatt som varje poesiälskare kan njuta av länge och innerligt.” – Eva Ström, Sydsvenskan

”Jag har alltid haft svårt med Hölderlin.” – Jonas Thente, Bokblogg, Dagens Nyheter

”Kom nu, eld! – detta underbara verk är inte bara en översättning utan också en filologisk bekännelse.” – Guido Zeccola, Tidningen Kulturen

Innehåll

Sånger.

Die Wanderung  10

Vandringen  11

Der Rhein  18

Rhen  19

Am Quell der Donau  34

Vid Donaus källa  35

Friedensfeier  42

Fredsfirande  43

Germanien  54

Germanien  55

Patmos  62

Patmos  63

Andenken  78

Åminnelse  79

Der Ister  82

Ister  83

Utkast.

Der Einzige (Zweite Fassung)  90

Den ende (Andra versionen)  91

Der Einzige (Dritte Fassung)  98

Den ende (Tredje versionen)  99

Die Titanen  106

Titanerna  107

Sonst nemlich, Vater Zeus…  112

För annars, fader Zeus…  113

Heimath  116

Hembygd  117

Ihr sichergebauten Alpen…  118

Ni stadigt byggda alper…  119

Einst habe ich die Muse gefragt…  122

En gång frågade jag musan…  123

Wenn aber die Himmlischen…  126

Men när de himmelska…  127

Wie Vögel langsam ziehn…  134

Så som fåglar långsamt sträcker…  135

Dem Fürsten  136

Åt fursten  137

Viel hab’ ich dein…  140

Mycket har jag lidit…  141

Wie Meeresküsten…  152

Som havskuster…  153

Wenn nemlich der Rebe Saft…  154

När nämligen rankans saft…  155

Das Nächste Beste  156

Det nästa bästa  157

Und kehr’ in Hahnenschrei…  162

Och vänd i hanegället…  163

Kolomb  166

Colomb  167

Meinest du…  176

Menar du…  177

Hier sind wir…  178

Här är vi…  179

Auf falbem Laube ruhet…  182

På gulnat lövverk vilar…  183

Die Nymphe  184

Nymfen  185

Mnemosyne (Entwurf)  188

Mnemosyne (Utkast)  189

Mnemosyne  192

Mnemosyne  193

Der Adler  196

Örnen  197

Tinian  200

Tinian  201

Griechenland (Dritter Entwurf)   204

Grekland (Tredje utkastet)  205

Was ist der Menschen Leben…  208

Vad är i människornas liv…  209

Was ist Gott…  210

Vad är Gud…  211

In lieblicher Bläue…  212

I ljuvligt blått…  213

Brev, anmärkningar.

Erster Brief an Casimir Ulrich Böhlendorff  220

Första brevet till Casimir Ulrich Böhlendorff  221

Zweiter Brief an Casimir Ulrich Böhlendorff  228

Andra brevet till Casimir Ulrich Böhlendorff  229

Anmerkungen zum Oedipus  234

Anmärkningar till Oidipus  235

Anmerkungen zur Antigonä  254

Anmärkningar till Antigone  255

Kommentarer.

Efterord  277

Anmärkningar  289