Frågor från Tidningen Vi

1.iii.13

Finns det något särskilt ord som betytt extra mycket för dig?

»Och«.

Vad får du för associationer av ordet?

Det är bara en stavelse långt – men vilka förbindelser det skapar. Ja och Nej, Himmel och Helvete, Du och Jag … »Och« har varken början eller slut. Likt ett korallrev lägger det bara till, gör tillvaron rikare och mera komplex. »Och« är det kortaste svaret på världens överflöd.

Tänk på den där kringlan som romarna använde: &. Ser den inte ut som ett oändlighetstecken i profil? En liten evighetsbuddha. Men två spetsar sticker ut. Som om inte ens evigheten vore nog, utan ordet öppnade sig för ännu något – uppåt och nedåt …

Har du koll på ordets ursprung?

Det går tillbaka på ett urgermanskt ord för »ökning«. Man hittar resterna av det i tyskans auch.

Hur tycker du att ordet låter?

Som en explosion i munnen ­– både smärtsam och begärlig. Genom o:et tar munnen in luft, sedan skjuter tungan rygg och efter tändningens ch sprids allt ut i världen. Det är som att starta en gammal Volvo.

Jag kan inte låta bli att höra även grekernas vemodiga óch, alltså vårt »ack« – som om ordet dessutom vore en suck. Kanske den som hördes när världen skapades? I så fall härmar munnen den första dagen varje gång vi talar.

Använder du det ofta?

Inte en dag utan.

I vilka sammanhang?

När det inte räcker att tiga.

Vet du någon annan författare som gillar att använda sig att det?

Du får ursäkta, men jag har dålig koll på vad kollegerna tar i munnen.

Vad skulle du säga att ordet spelar för roll i dagens Sverige?

Den omärkligaste men viktigaste. Sverige får gärna vara ett och-samhälle.

Vilket ord skulle du säga är ordets absoluta motpol?

»Eller« som inte förenar, utan skiljer åt.

Vem skulle må bra av att använda ordet lite oftare?

Eller-människor.