Tio budord

På tyska · Zehn Gebote des Schreibens · Med Margaret Atwood, Jonathan Franzen, Zadie Smith, Juli Zeh med flera · München: Deutsche Verlags-Anstalt, 2011, s. 31–32 · ISBN: 978-3421045065

1. Romaner är som katter. De tycker inte om att bli skrivna mothårs.

2. Hymn eller broschyr, katalog över kärlekens men och mirakel eller guide för perplexa – en roman kan vara vad som helst, och lyckas med vad som helst. Så länge den inte måste leva upp till vad du tror att den bör vara.

3. Det finns fördelar med att sova på saken. Ena dagen råder lågtryck i hjärnan, morgonen därpå är himlen åter klar. Eller så ösregnar det. Hur vädret än ser ut: det går vidare.

4. Alla dessa romaner där det inte är fråga om annat än Romanen – en hel konstgren utan något annat ämne än sig själv. Vad skulle man säga om en bön som hade religionen till objekt? (Fritt efter Cioran.)

5. Ofta andas en roman inte förrän efter ett par tre kapitel. Ha modet att börja där. Utan ballast.

6. Min dotter när jag klär på henne alltför hastigt en morgon: ”Hej, var försiktig med min kropp! Det finns skelett i min kropp!” Betrakta din text på samma sätt.

7. Andras regler är till för att brytas. Inte dina.

8.1. Lär dig älska. Sedan är allt möjligt.

8.2. Den åttonde dödssynden: fantasilöshet.

9. Ryggraden är din säkraste rådgivare. Kittlas det, befinner du dig på rätt väg.

10. Vilken roman har inte någon gång undrat: Är jag ett monster eller är detta att vara människa?

Sidorna 31–32.