Hå-å, en sång

15.ii.21

Hå, hå, Räfwen han låckar på Isen, och iag will dig siunga – –

Olof Rudbeck d.ä., Atlantica, 1689

Räven måste ha varit på väg över,

Traditionsenligt,

Från ö till ö,

Kanske med en hönas blodiga fjädrar i tankarna

Eller endast flirret av revbensplitter,

Driften hård och kärv i magen,

Rasande,

Då kraset under tassarna lät

Som knotor skulle göra

Om de kunde – och det med ens

Blev vått,

Ett hisnande fall

Där det tills nyligen funnits hunger,

Den isiga sörjan gav vika,

Tassarna trampade

I vad som borde ha varit luft,

Och därefter fanns

Detta,

Bara detta

Hå-å – –