Kolsyra*

På tyska · Spritz, 2021, nr 3, s. 379–381

Det blev så svårt att andas.

»Var gång du öppnar munnen tänker jag: Gud, hur länge kommer detta att ta?«

Jag accepterar tomrummet. Jag vet inte om det accepterar mig.

bomullen i himlen

»Jag vägrar att känna mig sårad. Vad är det du tror att jag skall känna?«

»Normala känslor. Smärta, ånger, kärlek.«

»Tala engelska så att jag förstår.«

isljusa ögon

»Du ser ut som en elak docka.«

»Tack så mycket.«

Han rörde sig långsamt genom sirapströg sorg.

»Tvätta din hjärna!«

Sedan tryckte han handflatorna mot väggen, så att musiken gick genom händerna och fyllde armarna.

Då tog elden över. Pappret knycklades ihop som vore det en näve, fast öppnades åter. En blomma av sot.

»Why you go there, mister? Why? People not go there, people go from there.«

Material ljuger inte.

Hoppla, vilka idioter.

Rättvisa är som en orgasm: den kan inte komma försent.

Mitt hjärta är fyllt till randen – av kerosin, oro, mirakel.

Hon strök mig över huvudet, jag tänkte alltid att hon släckte mina tankar.

en kropp smal som ett minne

ditt vilda medlidande

»Du säger inte mycket, va? Jag har haft längre samtal med en papegoja.«

världens glömdaste flicka

Och jag, kåt som en hund, baby.

Han har små tufsar på på öronen och misstrogna, tätsittande ögon – som en professor i något obskyrt ämne, paleontologi, tror jag.

stelnad till en förfärlig blomma

Hon skakar likt en kompassnål.

Jag vet att prästen ber oss vända andra kinden till. Men det finns bara ett begränsat antal kinder per dag.

med pupiller som hade han en hel stad i huvudet – glittrande, fjärran

Han skällde – inte obegåvat – ut henne.

Tangenterna på det gamla pianot, gula som oborstade tänder.

Tyngden i huvudet: mineralisk

Men vi kan komma tillbaka till det där.

sjuka, sjuka månljus

»Det där tar för lång tid, vet du.«

Hon bevarade sin förvirring med våndans särskilda rätt.

och en hjärna som skulpterad gröt

»Det går inte att säga, de orden har inte uppfunnits än.«

* För mer än ett halvt liv sedan började jag skriva ned vändningar som faller mig in. Jag kallar dem kolsyra. Alltid finns det ställen i böcker där deras sprakande kan komma till nytta. På samma sätt som drycker behöver även texter stundom Spritz. Här följer några sådana ord och fraser, ännu oanvända, som en dag möjligen skall gnistra ovan en rad, asterisker lika.