Fyrtio teser om en utländsk far
Tal vid mottagandet av Sture Linnér-priset 2011 · Dagens Nyheter den 13 november 2011
I. En utländsk far är alltid större än stor.
II. Skratta gärna åt en utländsk far. Men bara i hans sällskap och när ingen inhemsk person är närvarande.
III. Tro alltid en utländsk far när han säger att han inte känner till namnet på blommor, fåglar och träd.
IV. Dito bär, svampar och allt som rör bilmotorer.
V. Betänk att också en utländsk far är en son. Om han inte längre är det har han varit det. Det finns inte många utländska fäder som skulle anse att skillnaden i tempus betyder något. Kanske ingen.
VI. Tänk bort hårväxten på armar och ben, tänk bort satsmelodin och felplacerade pronomen. Tänk bort svagheten för vitlök, tomatsåser och extremt söta bakverk. En utländsk far är ändå alltid en utländsk far.
VII. Ingen luktar som en utländsk far.
VIII. En utländsk far består av mycket som andra fäder också gör. Men därutöver finns det ställen på en utländsk fars kropp som röjer hans främmande härkomst:
Ögonbrynen. På svenska fäder existerar de i dubbel uppsättning – likt öron eller bröstvårtor. Hos en utländsk far sitter de ihop. Faktum är att en son måste tala om dem i singular. Ovanför ögonen avtecknar sig en horisont av hår, len som slickad kattpäls, innan den fullt synligt övergår i tinningarna. Linjen saknar början och slut. Svackan i mitten ger den dock något förtroligt, rentav intimt. Här finns dess ömtåliga centrum, själva fästet för kurvorna som välver sig likt vingar med långa, släpande fenor. Under de sista åren av en utländsk fars liv grånar dock horisonten. Av och till ansar hustrun de tjocka stråna, vilket gör linjen alltmera svensk. Stället där ögonbrynen löper ihop glesnar, till slut har även en utländsk far två stycken. På handduken över bröstet glimmar alltjämt stråna, en skingrad skatt av silver.
Örloberna. Det går inte att förneka: en utländsk fars öron är stora. Öronmusslan har samma storlek som de f-formade hålen på en barnfiol, hörselgången är djup som en krater. Sedan ett av en utländsk fars barn sökt mäta djupet med en blyertspenna tillåts ingen dock att utforska dess hemligheter. Störst är ändå loberna. Breda som tummar tycks de bara växa och växa. Om konsthantverkarna i det antika Anatolien fick plats med en hymn till skapelsen på ett riskorn skulle den tålmodige kunna fylla en utländsk fars örlober med tio budord. Ingen förmår säga vilken religion han tänker grunda, men alla vet att han håller balansen med hjälp av dessa Mosetavlor av hud.
Svanken. En utländsk fars rygg är ovanligt lång, vilket gör att höfterna tycks nedhasade. Dessutom är den rak och stram. Mest av allt liknar han en stele. En utländsk far går alltid upprätt, med mera på framsidan av kroppen än på baksidan. Hållningen förmedlar en känsla av pålitlighet, som hos en kyrkostol. Över axlarna och skulderbladen syns ärren från när en utländsk far som pojke sökte undkomma ett äldre syskon, men snubblade och föll i glödande kol. Annars är ryggen slät och förvånansvärt vek. Först mot kotpelarens slut händer något. Ur byxlinningen klättrar krusigt hår upp som tätnar och samlas i svanken. Den glesa oasen påminner om sydligare trakter och främmande växtlighet.
Könet. Påsen mellan de välvda låren är rundad och fullmatad, på något sätt varken för trång eller för stor, helt enkelt perfekt. Den syns varje gång en utländsk far borstar tänderna framför badrumsspegeln, en satyr iförd Eminences sjuttiotalskalsonger.
Hälarna. En utländsk fars fötter pryds inte av eleganta vingar och saknar även märken efter en mors handgrepp. Tvärtom har de mer med bönder än gudar eller halvgudar att göra. Hälarna skjuter ut aningen bakåt, som om han önskade fördela tyngdpunkten på en större yta än behövligt. Egentligen är de vandrande brofästen. Det gör att en utländsk far aldrig behöver ställa sig bredbent i livet. En utländsk far står stadigt också i rörelsen.
IX. En utländsk far kan inte den lokala nationalsången. En utländsk far tvekar skrattande när han skall framföra sitt eget hemlands nationalsång. Det händer att en utländsk far hittar på flera av raderna. Det händer också att han blir arg om man betvivlar att det rör sig om originaltexten. Då kan en utländsk far hålla upp telefonluren och fråga om han verkligen skall ringa sin bror, den före detta rojalisten.
X. För en utländsk far är barnens anpassningsförmåga en källa till både jubel och förbannelse. Varje prov därpå visar att han lyckats, varje prov därpå visar att han misslyckats.
XI. En utländsk far har svårt att förstå att barnens syn på frågor rörande hemland kan avvika från hans egen. En utländsk far misstänker att ett nytt land kanske utgör ett hot mot det gamla. En utländsk far fordrar därför bevis på lojalitet. En utländsk far inser inte alltid att sådana krav kan få motsatt verkan. Men om han gör det vet han inte vad han skall ta sig till. Då upplever han ledsnad. En utländsk far är aldrig medveten om att denna ledsnad kan bli det tyngsta kravet.
XII. En utländsk far skänker gärna gåvor. Under årens lopp ger han sin hustru apelsinklyftor, halsband, oljemålningar, fikon, arton matsalsstolar, en skulptur, dikter, sjalar, ett par hundar, druvor, drivved, rosor, en bil, solhattar, stenar, hibiscusar, persikor, en päls, ytterligare dikter, aftonklänningar, snäckor, granatäpplen, en olivlund. Bland annat. Om en utländsk far inte besinnar sig tänker han att han också skänker sin hustru fyra barn. Men en utländsk far besinnar sig.
XIII. Till skillnad från hustruns tuktade, så gott som felfria svenska är en en utländsk fars yvig och osäker, men också uppslagsrik. Han tycker om synonymer, roar sig med att tolka bildliga uttryck bokstavligt och excellerar överlag i ett tungomål som måste sticka kollegerna i ögonen. Går det inte en storlek mindre? Ofta använder en utländsk far kraftuttryck som direktimporteras från modersmålet. Ett sådant är ”Du sväller pungen på mig!” Uttrycket säger det mesta om en utländsk fars inställning till det nya språket. Att tala svenska innebär att formulera sin vilja till stegring, stigning, expansion. Kanske bör en son säga: resning. Men han föredrar att tänka på det som okuvlighet. En utländsk far förstår aldrig att lagom också har fördelar.
XIV. Det händer att en utländsk far uttalar sig kategoriskt. Men aldrig om sig själv.
XV. En utländsk far är ett vilt begrepp.
XVI. En utländsk far talar ofta för högt på offentliga platser. Detta blir särskilt tydligt när han skall be en tonårig son om hjälp.
XVII. Om en utländsk far fångar en sons blick i affären dit de gått för att köpa nya fotbollsskor kan han inte minnas att han själv någonsin såg så skoningslös ut. Han tar upp plånboken. Plötsligt har han bestämt sig för att inte pruta.
XVIII. Om en utländsk far vill att en föreläsning på det nya språket skall rättas väntar han sig att en son gör vad han själv skulle ha gjort om han bara haft tid. När han får tillbaka texten ropar han därför, med ögonen fästa på pappren, till ryggtavlan som just lämnar biblioteket: ”Jag sade rätta. Inte skriva om.”
XIX. En utländsk far talar aldrig illa om människor. På sin höjd gör han sig lustig över dem.
XX. En utländsk fars händer. Det låter märkvärdigt, men: de händer.
XXI. En utländsk far tillstår villigt att han kan ha begått ett fel. Men han förmår inte frigöra sig från känslan av att det i så fall ingår i en okänd plan. Därför ler en utländsk far när han hjälplöst slår ut med händerna och samtidigt nickar med huvudet. ”Vad kan jag säga?”
XXII. När en utländsk far ser en filmhjälte visa prov på ädelmod misstänker han att skådespelaren kan ha utländskt påbrå. (”Manolito? Kanske Manolis?”)
XXIII. En utländsk far som hör en son banka på dörren till rummet där hans lillebror förskansat sig säger: ”Träd tillbaka. Alla har rätt till en reträtt.”
XXIV. En utländsk far ljuger aldrig. Men han rättar inte heller andra när de får för sig saker bara för att han inte hunnit säga allt.
XXV. En utländsk far finns endast i plural, likväl är han ojämförlig.
XXVI. Härma aldrig en utländsk far på hans språk. Härma inte heller en utländsk fars egenheter. Till exempel sättet han har att använda tungan i vissa situationer. Annars kan det ske att en utländsk fars händer händer.
XXVII. När en son påstår att det går att vara vad en utländsk far är trots att han inte kan glosorna utantill tvivlar en utländsk far. Men även om en utländsk far tvivlar är han beredd att ha fel. Därför säger han: ”Fint som toast. Men vi tar inga risker.”
XXVIII. En utländsk far lyckas med konststycket att vara på en gång omständlig och direkt.
XXIX. När en utländsk far vill klargöra en sak för en tonårig son om vilken han inte tänker tillåta någon diskussion säger han: ”Låt oss gå ut så att himlen kan se oss.”
XXX. En utländsk far som berättar historier om sig själv som vid närmare betraktande visar sig motsägelsefulla eller sakna en dimension inser att det uppstår tomrum i det förflutna. En utländsk far vet att han inte kan göra något åt detta. Men han önskar att en son en dag själv skall komma på tanken att låta dörrarna till vissa utrymmen förbli stängda. Av detta skäl bestämmer sig en utländsk far för att uppfostra sina barn inte med ord utan i handling.
XXXI. Också en utländsk far behöver skyddas. När hans barn svarar i telefon säger de därför alltid: ”Jag skall se efter. Vem får jag hälsa ifrån?”
XXXII. Om en utländsk far och hans utländska hustru kommer från skilda länder och bosätter sig i ett tredje, händer det att han funderar på vad som skulle ha skett om de bott i ettdera hemland. Han känner vattnen djupna, han anar rörelser därnere. Oväntat gläds en utländsk far åt att de lever i ett tredje land. Så lär de sig av varandra att gå på vatten.
XXXIII. En utländsk far funderar ofta över något han läst hos Homeros. Gudarna påstås begripa allt som människorna säger, men därutöver äger orden ytterligare innebörder som de inte har för dödliga. En utländsk far undrar om detta gör gudarna mindre utländska – eller mera?
XXXIV. Fråga aldrig vad en utländsk far är bra till. Fråga istället vad han inte är bra till. Om du inte får något svar har du förstått vad en utländsk far är.
XXXV. En utländsk far som vill bevittna en solförmörkelse med sin familj delar ut negativremsor. Medan de övriga häpnar över skivan som långsamt skjuts framför himlakroppen ser sig en utländsk far omkring. Världen känns oväntat fel. Granarna är silvrigt gula, det bruna sommarhuset svart som motorolja. Därför återvänder en utländsk far in. Medan han bläddrar i en tidning väntar han på att världen skall bli sig lik igen. En utländsk far vill förundras. Men inte av misstag. Solen skall förbli sol, världen värld.
XXXVI. När en utländsk far vill visa hur hans mor gjorde då hon tog avsked från honom lägger handflatan mot sitt barns kind. Så visar en utländsk far att en handflata är vidare än himlen.
XXXVII. En utländsk far som upplever hur militären tar makten i hemlandet försöker komma igenom på telefonledningar som ena gången inte fungerar, andra gången verkar spärrade. Han skickar debattartiklar till tidningar. Han skriver på protestlistor, engagerar sig i vänföreningen, håller tal vid sammankomster. Han översätter flygblad till det nya landets språk, träffar likasinnade på universiteten i Lund och Köpenhamn, följer nyheterna på teve. Han reser till och med till huvudstaden för att söka audiens hos kungen. En utländsk far som bevittnar hur militären tar över hemlandet gör egentligen allt som står i hans makt. Men denna makt är en vanmakt. Därför är det viktigaste en utländsk far kan göra att betrakta hjälplösheten som en vän. Annars lär han sig aldrig att leva med sig själv såsom utländsk far.
XXXVIII. En utländsk far som hållit i ett gevär när han var sexton år gammal utför allt i sitt fortsatta liv med omsorg. Detta gör hans handlingar ceremoniella. Hur han klipper naglarna i mjuka, metodiska kurvor. Hur han skalar apelsinen genom att anlägga snitt med kniven och därefter dra av bladen med spetsen klämd mellan tumme och egg. Hur han tar på sig de vikta strumporna genom att skjuta in fingrarna i tygfickan, föra strumpan utmed fotsulan, haka fast den i tårna och därefter samtidigt skjuta fram foten och dra ut handen. Ur alla dessa handlingar talar vördnad. En utländsk far firar tillvaron genom att ta tingen på allvar.
XXXIX. En utländsk far har något som en tonårig son inte kan förneka hur rebellisk han tidvis än är. Också när hjärtat är svart och snårigt finner en utländsk far vägen in i det. Han börjar tala om andra saker, skrattar och är förtrolig, innan han långsamt återför samtalet till det viktiga. Eller så sänker han rösten och blir innerlig – det är de två mot världen. En utländsk far är överhuvudtaget uppmärksam på allt en son kan vilja utan att begära något i retur. Till slut återstår för rebellen bara att uppleva denna beredvillighet som stötande och med bisatser vassa som rakblad åsamka oåterkallelig skada. Då placerar en utländsk far händerna ovanpå sitt huvud. Så säger han: ”Jag kommer att försvinna. Vad vill du mer?”
XL. En utländsk fars händer lär en son hur man hushållar med en människa.