Atlas

Information · Omslag · Förord · Recensioner · Innehåll · Länkar

Information

Fallstudier · Prosa · Stockholm: Norstedts, 2019, 464 sidor · Formgivning: Birgit Schlegel, gewerkdesign, Berlin · Omslag: Alphonse Bertillion, »Tablå över den mänskliga irisens nyanser« (1893; detalj) · ISBN: 978-91-1-309794-7

Omslag

Allt började med en dödsannons i tidningen. En dag upptäckte Aris Fioretos att en arkivarie gått bort i hög ålder och utan anhöriga. Han skulle inte ha lagt Iris Frosts namn på minnet om det inte liknat ett han givit en bifigur i sin första roman. Nyfiken kontaktade han tidningen och fick numret till personen som satt in annonsen. När de möttes visade sig livet överträffa dikten. Den avlidna hade inte bara läst hans romaner om »den nya människan« kring förra sekelskiftet, utan även kommenterat dem. Vid sin död efterlämnade hon en plastkasse full med osorterade papper.

Nu föreligger Frosts medicinhistoriska anteckningar – fallstudier kallade – i redigerat skick. I detta laboratorium till bok samsas sedelärande berättelser med sakprosa, fabeln gör gemensam sak med urkunden. Atlas levandegör en parallellvärld intill förväxling lik vår egen.

Aris Fioretos har tillfogat för- och efterord, källor och bilder.

Mognad, behag, lärdom, känslighet. Ytterst få gånger har jag mött allt detta hos en och samma människa, och nästan aldrig hos någon av vår tids författare. Aris Fioretos kan vara konceptuell och passionerad, paradoxal i sin stil och överlägsen i sin vision. Hans böcker bärs alltid av den mänskliga värme i vilken vi igenkänner en stor författare. – Mircea Cărtărescu

Aris Fioretos är författare. Han bor i Stockholm. Om hans trilogi om »den nya människan« har kritikerna bland annat sagt:

»Fioretos är en oförvägen mirakelmakare, som med språkets lekfulla kropp och viftande armar gör änglar i snön och ur dess frusna händer blåser sinnliga iakttagelsers mest jordiska fjärilar.« – Tobias Berggren om Irma, 25 i Kulturnytt

»Fioretos är en verklig och märklig språkkonstnär. Berättarglädje, stilistisk virtuositet och avancerad litterär konstruktion förenas i hans prosa.« – Bengt Emil Johnson om Sanningen om Sascha Knisch i Dala-Demokraten

»Fioretos har en alldeles unik förmåga att kombinera gripande, närmast melodramatiska livsöden med en prosa så skarp och klar att den får hela världen att framstå som ny.« – Amanda Svensson om Nelly B:s hjärta i Expressen

Samtidigt med Atlas utges romanerna Irma, 25, Sanningen om Sascha Knisch och Nelly B:s hjärta i reviderat skick i pocket.

Förord

För tio år sedan skulle jag inte ha ägnat tidningarnas familjesida många tankar. På sin höjd intresserade mig dödsannonserna som litterär form. Numera läser jag spalterna regelbundet, lyckligtvis i en stad där jag sällan känner de avlidna. Döm om min förvåning då jag öppnade tidningen förra vintern. Intill en annons för en utlandssvensk som gravsatts i sitt adopterade hemland upptäckte jag ett bekant namn. Först kunde jag inte placera det. Men en underlig ledsnad kom över mig medan jag rannsakade minnet. Sedan slog det mig.

Namnet liknade det jag givit en bifigur i min första roman. Arkivarien vid forna Medicinalstyrelsen, som enligt annonsen dog mycket gammal i februari i år, hette Iris Frost. Även min Frost – Siri Frost – arbetade med skrifter, men som bibliotekarie i Solna. Trots att hon bara omnämns ett par tre gånger i boken står hon i händelsernas centrum; på sista sidan visar hon sig vara berättaren. För tjugo år sedan tyckte jag om att en randfigur utgjorde alltings hemliga mitt. Hon befann sig, inkognito, i stormens öga. Idag vet jag inte vad jag anser om greppet. Men likheterna till namn och yrke gjorde mig nyfiken. Hade kvinnorna mer gemensamt? Jag bestämde mig för att ta reda på saken.

En redaktör förmedlade kontakten till personen som satt in annonsen. Egentligen var det mot reglerna. Då den avlidna inte haft några nära anhöriga var han dock villig att se mellan fingrarna; ingen tog skada. Så fick jag Najva Sols namn och nummer. Född Dilizian i Teheran studerade hon socialantropologi i hemstaden innan hon via Barcelona (där hon gifte sig) och Düsseldorf (där hon tog en magisterexamen) anlände till Sverige. Nu arbetade hon av och till som vårdbiträde på ett hem norr om Stockholm. Jag skall inte förneka att pulsen ökade då jag presenterade mig. Det var emellertid inget emot ruset i ådrorna när Najva svarade: »Jag hoppades att du skulle ringa.«

Mer ville hon inte säga på telefon. Då vi sågs förstod jag varför.

Vid ett av de samkväm som arrangerades på äldreboendet där Iris Frost tillbringade sina sista dagar diskuterades tre av mina romaner. Vissa tankar om den grå färgen intresserade henne, varför hon bad Najva att skaffa böckerna. När hon läst och begrundat dem bestämde hon sig för att skriva kommentarer. Jag vill inte redogöra för bevekelsegrunderna; det gör hon bättre själv. Eftersom arkivarien trillat illa var hon sängbunden, så Najva fick låna facklitteraturen som krävdes för att utreda mina böckers tillkortakommanden. Hon kopierade också sidor ur skrifter som inte tillåts lämna Kungliga Biblioteket, där hon själv förresten arbetade på en avhandling om »flyktens antropologi«.

Då Frost gick bort hittade Najva pappren under sängen. Servicehuset hade inget emot att hon tog vad som ändå skulle kastas; de osorterade bladen låg i en påse från Vivo. Som ansvarskännande forskare tyckte hon att författaren till böckerna borde informeras, varför hon satte in en dödsannons. Om ödet ville skulle jag se den och höra av mig. Vilket ödet ville och jag gjorde.

Det mesta tyder på att Frost avslutade arbetet. Trots förklarliga tvivel har förlaget därför beslutat sig för att ge ut hennes kompilation av texter, för säkerhets skull under mitt namn. Visserligen måste behandlingen av påhittade personer som vore de verkliga tolkas som tecken på ålderssvaghet. Hon utgår dock från romaner som jag skrivit. Och en del historiska aspekter lär vara obekanta för fler än mig. Najva menar att det till och med kan ha ett antropologiskt värde att se hur människan bakom dessa notiser »mellan litteratur och medicin«, med författarens ord, själv var funtad. Fast på den punkten är jag tveksam.

Undertiteln är min. Jag har letat efter en beteckning som kan fånga artiklarnas kliniska och litterära karaktär. »Fallstudier« är kanske inte idealiskt, men termen har åtminstone denna dubbla innebörd. Som forskningspraktik förutsätter den analys och empiri, medan den som undervisningsmetod utgår från en problemsituation som är fiktiv eller historisk. Dessutom använder Frost själv beteckningen på ett par ställen. Om hon av och till låter som sin utgivare beror det nog bara på att texterna krävt redigering.

Hur mottot bör tolkas överlåter jag åt bättre lämpade att avgöra. Inledningen redogör för bakgrunden. Personligen skulle jag därefter följa arkivariens råd, hoppa över biografierna och gå till artiklarna. I görligaste mån har de ordnats kronologiskt, så det borde räcka att konsultera levnadsteckningarna vid behov. Text som inte stammar från Frost har tryckts i rött. Dit hör även hänvisningar till ställen där ett ämne utreds närmare. Källförteckningen anger anlitade verk och samlingar. Om referenser saknas är det, tror jag, lika bra att anta att en händelse eller person gripits ur luften. Registret listar alla gestalter som nämns, både verkliga och fiktiva, samt några djur.

Katharina Erben har hjälpt till med bilderna. I fall där förlagor inte kunnat säkras har Takaya Kobayashi gjort illustrationer. Dessa demonstrerar bara hur något kan ha sett ut, men som författaren verkar ha anat iklär sig »studiet av vishet« (Mercator) stundom en möjlighetsform. Tack till båda.

Mitt hjärtligaste tack går till Najva Sol. Hon har bistått med allt från källhänvisningar till ögonblicksbilder ur äldreomsorgen. Hon har till och med utrett en av det japanska ursprungsfolkets myter samt Anatoliens historiska geografi. Om det inte varit för Najva hade pappren hamnat i Lövsta. Ansvaret för eventuella oegentligheter vilar självfallet på mina axlar.

A.F.

text  Romanerna som behandlas är Stockholm noir (2000), Sanningen om Sascha Knisch (2002) och Nelly B:s hjärta (2018). Frosts kommentarer har föranlett förlaget att återutge dem i pocket. Jag har passat på att revidera de båda förra, främst med hänsyn till namn och tidpunkter; den första har även fått titeln ändrad till Irma, 25. Citat i rött är hämtade ur dessa utgåvor. Hänvisning sker till romersk siffra för respektive verk, följd av arabisk för sida.  |  bild  1 Regnbågens gudinna: illustration i Eliza Robbins, Elements of Mythology, or, Classical Fables of the Greeks and the Romans, Philadelphia, 1860, s. 49 · 2 Dödsannons i Dagens Nyheter den 29 februari 2019 · 3 Frosts plastpåse

Sidorna 7–9.

Recensioner

»Detta magnifikt mastodontiska åbäke till text kräver otaliga omläsningar och skulle kunna uppta mitt närmaste halvår på heltid om jag tillät mig att fortsätta följa lockelsen in i labyrinten. . . . Fioretos lyckas samla ihop alla spretande spår, delvis på ett innehållsmässigt plan men kanske framför allt i läsarens omedvetna. För att citera bifiguren Vadim von Kolibar, professor i mental aktivitet: ›en medvetandesumma som var annorlunda, ja, större än sina delar.‹ Den vackra formgivningen med suggestiva bilder och foton, inte illustrationer utan levande konstverk som leder ännu djupare i mysteriet . . .« – Aase Berg, Borås Tidningar

»Atlas är en uppdiktad berättelse och ett uppslagsverk. Den är kulturhistorisk essä och fabel, den är påfallande cerebral och saklig men vilar helt på lekfullt intrikat grund. Och den är också, egentligen, ett helt omöjligt projekt: vem får för sig att ge ut en encyklopediliknande tegelsten där utgångspunkten är det egna författarskapet? Det är både smalt och storhetsvansinnigt, men Aris Fioretos kommer undan med det. Kanske för att det finns en tragikomisk sårbarhet här . . . Med Atlas har Aris Fioretos skapat något oförlikneligt. Formatet – anspråket! – kan verka avskräckande på vilken inbiten läsare som helst, men Fioretos övertygar med stilistisk finess och nörderiets smittande entusiasm. Det går att rabbla vad Atlas omfattar – från masturbationsmaskiner till tuggummits kulturhistoria – i evighet, men till sist är Iris Frosts sagolika fallstudier framförallt detta: ett rejält försvar för kunskapens och fiktionens, det rena påhittets, plats i vår tid.« – Therese Eriksson, Svenska Dagbladet

»Det går naturligtvis inte att dölja: Jag är en av Aris Fioretos hängivna fans. Och nu kommer han med ett storverk som gör mig än mer övertygad om att han är en av Europas ledande författare. Atlas liknar ingenting annat jag läst – eller snarare tagit del av. Jag blir helt golvad av den bastanta volymen som med suverän behärskning gestaltar en avgörande epok i europeisk kulturhistoria. . . . Ja, det är ett storverk. Och ett praktverk! Ett allkonstverk!« – Anders Hjertén, Värmlands Dagblad

»[Atlas] är en helt unik skapelse som aldrig förr skådats i den svenska litteraturen, och det enda man egentligen kan göra när man står inför ett verk av sådan gargantuansk dignitet är att ödmjukt böja sig.« – Gabriella Håkansson, Dagens Nyheter

»Aris Fioretos Atlas, den svenska litteraturens enda mästerverk detta sekel.« – Agri Ismaïl, Focus

»Med alla sina kopplingar kors och tvärs är Atlas en bok som sätter hjärnan i arbete och får det att spraka i synapserna. Den kan läsas som en megaloman dissektion av Fioretos författarskap, eller som en generös inbjudan till hans verkstad för hard corefansen. Men kanske mest ändå som en hyllning till litteraturens oändliga möjligheter.« – Ann Lingebrandt, Sydsvenskan

»Aris Fioretos har skrivit en omöjlig bok. Möjligen är det också ett omdöme, men jag syftar framför allt på omfånget som han gett den makalöst ambitiösa romanen Atlas. . . Här behöver man läsa om. Och kanske om igen. Bläddra fram och tillbaka, läsa efter både bokpärmarnas ordning och kronologierna som kapitlens många korsreferenser ger. Det gör jag gärna. Fioretos skriver klarare, vackrare prosa än någon annan. . . . Kanske är resultatet en roman som främst tilltalar den krympande krets som fortfarande upptas av frågan om vad litteratur är och kan vara, eller oss som tror att alla tillfälligheter livet består av bildar en egendomlig logik, ett slags existentiellt rim, men att Fioretos verkar i den stora litteraturens eftersatta bransch är förstås ingen invändning. Med Atlas har han nämligen gjort något mästerverkslikt.« – Victor Malm, Expressen

»Finns det något mer lustfyllt än påträffandet av den egna kunskapens gränser? Jag tror inte det. Men som kritiker vågar vi sällan erkänna när ett verk är oändligt mycket större än summan av alla de teorier vi kan uppställa om det. Men nu har det hänt. Jag talar om inget mindre än Aris Fioretos Atlas, en labyrintisk, piranesisk och fullkomligt delirisk hybrid mellan prosa och essä, men också mellan essä och bildatlas, som fått den freudianska undertiteln ›fallstudier‹. . . . Fioretos har härmed slagit både Sebald, Umberto Eco, Cartarescu och Perec följe i en fabulös bildroman om romaner som både skrivits och kanske kommer skrivas. Ett laboratorium. Ett psykonautiskt kuriosakabinett. En visionär roman som sätter människan i rörelse. En varmblodig roman om kallsinniga historier. En lärobok i empati. Ett farmakon. Ett mästerverk!« – Sinziana Ravini, Göteborgs-Posten

Innehåll

Förord 7

Snurra, Atlas 11

Biografier 21

Pappren 37

Medicinens musa 39 · Utgjutelser 43 · Gåshud 45 · Svindel 49 · Hjärnklubben 55 · Handflator 65 · Excitation 69 · Ringningar 73 · Omlopp 75 · Tunga 79 · Fantomsmärta 81 · Psyke 87 · Punktsubstans 97 · Vadd 103 · Stelhet 105 · Rodnad 109 · Inklinationer 117 · Murphy 123 · Vlavla Vlavlavovna 129 · Vild upplysning 137 · Vadim von Kolibars strumpteori 141 · Feber 151 · Eros 157 · Virilitet 179 · Hunger 195 · Synapser 201 · Adamsäpple 205 · Distortion 217 · Tremor 225 · Skugga 239 · Ben av glas 243 · Solhälsning 251 · Hud 255 · Vederkvickelse 259 · Vrånghjärta 263 · Rekreation 267 · Navel 273 · Behag 277 · Frågeformulär (i) 281 · Skadlig litteratur 285 · Puls 293 · Bläckfläckar 295 · Famn 303 · Blod 307 · Psykolokalisering 311 · Aura 317 · Proprioception 321 · Frågeformulär (ii) 327 · Balans 331 · Läppar 339 · Luft 345 · Exitus 353 · Vit film 355 · Frågeformulär (iii) 361 · Irisering 381 · Lungor 389 · Navelsträng 397 · Se rött 401 · Sömn 411 · Aska 415 · Möderne 427

Efterord 433

Källor 437

Länkar

»Om Atlas«: Samtal med Malou von Sievers den 15 november 2019 (TV4) · »Litteratur om mig själv? Nej tack.«: Intervju av Sandra Stiskalo den 9 november 2019