To add insult to injury

31.x.17

Jag minns ett möte med en grupp intellektuella, tio femton år äldre än jag, efter vilket den som förde ordet fann det lämpligt att i brev uttrycka vad gruppen önskat förmedla. Det var inte alltid så lätt för utomstående – skrev han (men menade mig) – att uppfatta subtila signaler. Jag måste förstå att förslaget som jag framlagt hade mötts av samfälld skepsis.

Där hade gruppen suttit, drabbad av kollektiv munhäfta, och nu trodde mannen som förde deras talan att jag inte begripit innebörden av en tystnad som bullrat värre än åska. Egentligen var tydliggörandet en tillrättavisning. Medan jag sökt skona deras känsliga själar genom att inte avtvinga dem ett uttryckligt ställningstagande, lade han lika omtänksamt sten på börda.