Den nya människan (I-III)

Information · Omslag · Efterord · Recensioner · Länkar

Information

Reviderade romaner i pocket · Stockholm: Norstedts, 2019, 250, 294 respektive 320 sidor · ISBN: 978-91-1-309763-3, 978-91-1-309747-3 och 978-91-1-309467-0

Omslag

När hon lämnas av Sascha bestämmer sig Irma Maak för att hitta sin far, den gåtfulle »mannen utan kropp«. I december 1925 vandrar hon genom ett Stockholm höljt i snö, där vädret har mer med henne att göra än hon anar.

Irma, 25 är en roman om tankar. Den utgör den första fristående delen i trilogin den nya människan, som beledsagas av en rikt illustrerad Atlas (Norstedts, 2019).

Sascha Knischs sexuella vanor får honom att lämna flickvännen Irma. Sommaren 1928 möter han Dora som lär honom mer om vem han kan vara. Ett år senare är hon död och Knisch jagas av polisen.

Sanningen om Sascha Knisch är en roman om drifter. Den utgör den andra fristående delen i trilogin den nya människan, som beledsagas av en rikt illustrerad Atlas (Norstedts, 2019).

Nelly Becker är Tysklands första aviatris, men ett dåligt hjärta hindrar henne från att flyga. På automobilutställningen i Berlin vintern 1924 möter hon Irma – ung, lugn, elektrisk. Livet på jorden kan börja.

Nelly B:s hjärta är en roman om känslor. Den utgör den sista fristående delen i trilogin den nya människan, som beledsagas av en rikt illustrerad Atlas (Norstedts, 2019) 

*

Aris Fioretos har erhållit en rad utmärkelser i Sverige och utomlands, däribland Samfundet De Nios Stora pris. Sedan 2011 är han vicepresident i Deutsche Akademie für Sprache und Dichtung (Tyska Akademien).

Efterord

I de flesta författarskap äger ett brott rum, en för det fortsatta skrivandet avgörande förändring. Vanligen sker det efter några böcker. Det är svårt att säga varför. Skälen är förmodligen olika från fall till fall. Men på några års avstånd kan konstateras: författaren skriver inte som förr. I mitt fall hände detta i och med romanen Mary 2015. Visserligen urskiljer jag sprickbildningar i de föregående böckerna, romanen Den siste greken (2009) och prosaboken Halva solen (2012). Men det var inte förrän efter Mary som jag insåg att något avgörande hade skett. Där fanns en karghet i stilen, ett allvar som öppnade andra dimensioner för mig som skrivande.

När boken lämnats in till förlaget ville jag ge mig i kast med nästa. Istället återvände jag till ett manus som blivit liggande. Mina första båda romaner – Stockholm noir (2000) och Sanningen om Sascha Knisch (2002) – hade skrivits med en tredje i åtanke. Omständigheter hindrade mig från att färdigställa den. Åren gick och när jag åter fick tid fångade annat mitt intresse. Likväl överlevde det dåliga samvetet. Istället för att gå vidare efter Mary vände jag därför tillbaka. På så sätt tillkom Nelly B:s hjärta, som är sista delen av en trilogi som borde ha blivit klar i ett tidigare liv.

De tre böckerna har flera saker gemensamt. Huvudsakligen utspelas de under 1920-talet, i Sverige och Tyskland. Andra delens Sascha Knisch sällskapar tidvis med Irma Maak i den första, vars väninna Nelly Becker i sin tur är huvudperson i tredje delen. Något som utgör en undanskymd detalj i en roman kan få sin förklaring i en annan; teman varieras. Men böckerna var redan då de tillkom tänkta att läsas separat, utan kännedom om de övriga. Jag betraktade dem som organen i en människas kropp: enskilda och med specifika uppgifter, fast också del av ett större sammanhang.

Varje roman tar ett sådant inre organ till utgångspunkt. Det handlar lika mycket om den dåtida medicinens syn på dessa som den form av varseblivning som en människa ägnar sig åt med deras hjälp. I första delen rör det sig om hjärnan och alltså om reflektion, vilket möjligen är skälet till att texten är skriven på avstånd till det skildrade. Andra delen handlar om det manliga könet, och därför om drifterna. Sascha kastas från den ena händelsen till den andra, hinner knappt besinna sig innan den oheliga blandningen av begär och missförstånd åter försätter honom i bryderi. Sista delen, slutligen, behandlar hjärtat och fördjupar sig i huvudpersonens känsloliv.

För varje del spelar dessutom ett av den franska revolutionens slagord en roll. Den första ägnar sig åt lober och ganglier, och följaktligen åt (tanke)frihet. Den andra berör det manliga könet, närmare bestämt testiklarna. Eftersom dessa har en tendens att uppträda i par, vore det möjligen tillåtet att säga att boken handlar om broderskap. Och i sista delen gäller frågan balans – eller jämlikhet.

Romanerna belyser olika föreställningar om människans väsen under decennierna kring 1900. Det gör dem förhoppningsvis inte med nödvändighet »historiska« – en genre som i mina ögon ofta åker snålskjuts på reella personers liv och bedrifter. Jag har aldrig fängslats av denna litterära motsvarighet till biodukarnas kostymfilmer; mig intresserar det förflutna främst i den mån som det rymmer oinfriade löften – det vill säga spår av framtid. Därför bär figurer inspirerade av historiska personer andra namn såvida de är viktiga för handlingen. Den svenske medicinaren Gustaf Retzius heter exempelvis M.M. Ressen, den tyske sexologen Magnus Hirschfeld kallas Martin Herrmann och av Melli Beese, den första kvinnliga piloten i Tyskland, har blivit Nelly Becker. Det behöver säkert inte understrykas att gestalterna behandlas fritt: avgörande händelser diktas till, andra mönstras ut. Visserligen drar böckerna nytta av källmaterial, men de vill även låta fiktionen testa gränserna för det trovärdiga.

För det övergripande sammanhanget hänvisas till Atlas (2019), som innehåller ett omfattande medicinhistoriskt material i anslutning till trilogin jämte 600 bilder.

Under förra seklets inledande decennier växte bilden av der neue Mensch – »den nya människan« – fram. Forskningen som bedrevs vid Charité i Berlin spelade en avgörande roll. Helmholtz, Koch, Lipmann, Virchow … Alla var verksamma här. I trilogin kallas sjukhuset för Miséricorde, förkortat Misären, men det rör sig om samma tidiga 1900-tal. Detta ideologiernas århundrade är likt få tidigare märkt av frågan om hur människan skall definieras (och i förlängningen: disciplineras). Bör hon begripas etniskt? Biologiskt? Socialt? Möjligen estetiskt? De olika förklaringsmodeller som erbjöds stod ofta i kontrast till varandra, politiserades under 1920-talet och fick sin fasansfulla renodling under de bruna åren.

Även om lärdomarna som kan dras av 1900-talets totalitära ideologier manar till försiktighet har tidigare epokers medicinska rön fortsatt att prägla så skilda discipliner som neurologin, sexualvetenskapen och ergonomin. Romanerna söker komma deras kulturella villkor på spåren. Jag föreställer mig att litteraturen, nu som tidigare, utgör ett förståelselaboratorium. Det gäller att tänka i konjunktiv, med andra ord i möjlighetsformer. Däri ligger en frihet som endast är tillgänglig genom föreställningskraften. Den kunskap som imaginationen ställer till förfogande är ju inte densamma som erbjuds av vetenskapen. Litteraturen har sitt eget sätt att uppfatta världen på. För trilogins del innebär det att utgå från ett begrepp om framtid som står i maskopi med historiens slumrande löften. Eller som det heter i reklamen för ett tuggummi med pepparmintssmak som har viss betydelse i (och för) en av böckerna: Sealed tight, kept right, the flavor lasts.

Det är varken lätt eller välgörande för ens självbild att återvända till sådant som upptog tankarna många år tidigare. Det må fortfarande vara champagne, visst, men bubblorna är borta. Inför denna utgåva har namn och datumrelaterade detaljer i de första båda böckerna justerats samt kapitlen omnumrerats. Första delen har även fått titeln ändrad. (Istället för Stockholm noir heter den numera Irma, 25.) Därutöver har endast diskreta kortningar gjorts.

Även om lusten att revidera texter – som idag, på andra sidan brottet, framstår som skrivna av en annan författare – stundom varit besvärande stor, får lagt kort ligga.

Sommaren 2019

Recensioner

Om Irma, 25 (2000; rev. 2019)

»Fioretos är . . . en oförvägen mirakelmakare, som med språkets lekfulla kropp och viftande armar gör änglar i snön och ur dess frusna händer blåser sinnliga iakttagelsers mest jordiska fjärilar.« Kulturnytt

»Aris Fioretos har byggt ett fulltonigt verk. Även dess mycket små element samverkar till att göra helheten levande.« Allt om böcker

»[Detta är] en enormt underhållande och, naturligtvis, på sitt sätt fullständigt stollig roman.« Nöjesguiden

Om Sanningen om Sascha Knisch (2002; rev. 2019)

»[Detta är] en komisk idéroman om en fallos. Men dess egentliga ärende är inte idéerna, utan att gnugga språket i ögonen och skåda världen ny. Det är lätt att tycka om den för det.« Dagens Nyheter

 »Fioretos är en verklig och märklig språkkonstnär. Berät­targlädje, stilistisk virtuositet och avancerad litterär konstruktion förenas i hans prosa.« Dala-Demokraten

 »[Aris Fioretos är] den svenska samtidslitteraturens absolut främsta innovatör.« Svenska Dagbladet

Om Nelly B:s hjärta (2018; 2019)

»Att läsa Aris Fioretos är lika bra för själen som att kvällssimma i ljummet hav. . . . Det är helt enkelt ljuvligt.« Kulturnytt

»Fioretos skriver oftast så vackert att man vill skrika av njutning.« Göteborgs-Posten

»Nelly B:s hjärta är först och främst en kärleksroman, och en storslagen sådan. . . . Det svävande undantags- tillståndet, på en gång livsfarligt och det enda som gör livet verkligt värt att leva.« Expressen

Länkar

»Om Atlas«: Samtal med Malou von Sievers den 15 november 2019 (TV4) · »Litteratur om mig själv? Nej tack.«: Intervju av Sandra Stiskalo den 9 november 2019