Hashtag Business-not-as-usual

1.iv.20

Om Metoo finns mycket att säga, också efter allt som har blivit sagt. Jag föredrar att vänta tills synpunkterna svalnat. Då går det lättare att få korn på vad som ännu värker (verkar) i den begränsade del av historien? saken? affären? med vilken jag kommit i beröring.

Under de gångna månaderna har jag gjort anteckningar. Jag har funderat över kraften i samstämmiga vittnesmål, vad ryggrad i vänskap betyder och hur lätt goda syften får oroväckande följder. Hur tystnadskulturer fungerar, men också vilken deprimerande verkan som guilt by association har. Jag har konfunderats av människor som tyckts sätta likhetstecken mellan sin identitet som skrivande varelse och sin roll och ställning i offentligheten, hur snabbt och möjligen oåterkalleligt respekt går att förlora och varför en synbar självklarhet såsom innebörden i ordet »gentleman« kan bli föremål för missförstånd. (Snabbdefinition: gentleman = person som tänker på andra före sig själv.)

Vad vore nyttan av att skärpa fokus och vaska fram sådant som går att betrakta som lärdomar? Är det inte uppenbart att många kvinnor oförskyllt farit illa, att en del medieföreträdare fortfarande vägrar se sin egen delaktighet eller att vissa berörda parter valt att svara på hotande auktoritetsförlust genom att göra sig blinda för den enklaste regeln i varje rättsförfarande – den juristerna kallar audiatur et altera pars, »man må höra även den andra parten«?

Jag kommer bara på ett tänkbart skäl: för att business inte skall fortsätta as usual.