Alla hjärtans dag

14.ii.18

Åter är det dags: manuset till en ny roman lämnas in. Denna gång stökar ingen blandning av jubel och uppgivenhet, chutzpah och förvirring i bröstkorgen. Sakläget konstateras stillsamt – med en snaps i ensamhet strax efter tolv på dagen. För att punkt skall sättas även i vardagen ägnar jag mig därefter åt den sedvanliga exorcismen: de senaste tio dagarnas sopor bärs ned till tunnan, nya lakan bäddas i sängen, tvagning, rakning och rena kläder. Är jag hädanefter en ny människa? Knappast. Handen känner inte ens någon ny skalp vid höften. Där finns bara denna vaga blandning av glädje och irritation (tolv, femton watt). Samt lättnad över att krafterna räckte även denna gång. Återstår att hoppas att energin som jag saknar för ögonblicket bevarats i – nej, av – texten.

Hur lät reklamen för Wrigley’s spearmint förr i tiden? Sealed tight, kept right, the flavor lasts. Det vore mina sista watts önskan.