Omslagstext  ·  Utdrag  ·  Recensioner
 
Omslagstext

»Jag fyller lapparna med ord lika envist som kvinnorna mumlar sotiga böner i kyrkan. Så länge ett följs av ett annat känner jag ingen rädsla, ingen ånger. Då fler inte ryms hamnar lappen bland de övriga i tenn­asken jag fick vid begravningen. Där ligger de tätt packade och ändå åtskilda, som vore de granatäppelkärnor trots att de inte liknar sådana det minsta.

Ibland undrar jag vad jag sysslar med, sedan förstår jag att jag inte har något val. Det här kommer att låta konstigt, men jag är den enda som kan berätta hur jag slutade.«

 

Mary P. är 23 år gammal och studerar arkitektur i ett land regerat av militären. Hon har en pojkvän som är politiskt aktiv och planerar en revolt. En novembernatt 1973 grips hon för statsfientlig verksamhet. Under tretton dygn hålls hon på säkerhetstjänstens beryktade högkvarter, stället med Himlen och Minus Två. Därefter återstår bara frågan: vem bestämmer över ett liv?

Aris Fioretos nya roman är en passionshistoria om en ung människas frihetslängtan, en berättelse om politiskt våld och kvinnors gemenskap. Men framför allt handlar den om en kropp – dess smärta och åtrå, dess längtan och hemligaste förvandlingar.

 

*

 

Aris Fioretos utgav senast den hyllade prosaboken Halva solen (2012), som också rönt internationell uppmärksamhet. Han har översatt Friedrich Hölderlin och Vladimir Nabokov till svenska, och belönats med bland andra Samfundet De Nios Stora pris, Kellgrenpriset från Svenska Akademien samt Sveriges Radios Romanpris.

 

»Halva solen är en vacker bok, humoristisk och gripande. Det sakliga berättandet vibrerar av en djupt känd värme och återhållen sorg.« – Dagens Nyheter

 

»Halva solen är en rik och flödande generös bok . . . [K]ärleken och det lätta handlag som präglar Aris Fioretos skrivande gör den till en sannskyldig njutning att läsa.« – Svenska Dagbladet

 

». . . en blivande klassiker.« – Upsala Nya Tidning

Utdrag

Nästa gång jag kan säga att jag är medveten om var jag befinner mig är det redan natt. Jag har inte rört mig; månen är full. Dess matta sken faller på mina ben, mina höfter och axlar, mitt ansikte, och något säger mig att om man kunde se mig just nu, utstansad av ljuset, skulle den vaga form som jag blivit sväva.

Jag vänder mig på sidan och skjuter upp knäna. Ljung, torr jord, den svaga brisen från havet. När jag drar åt kragen på jackan känner jag lukten av Zoes tvålbit som jag stoppade på mig innan jag lämnade Medusagatan. Palmolive. Så länge sedan det är. Då jag drar in doften inser jag att Långt borta-landet inte är någon annanstans än här. Och att Dimos, det älskade Trädet, inte skulle känna igen den person som han träffade i våras. Kvinnan på automatrestaurangen finns knappt kvar. Människorna som jag numera består av heter Zoe, Ioulia, Rita, Lule, Fani … Till och med Iosif, och kanske Violeta. Jag upprepar namnen, allt tystare, tills bara läpparna rör sig, och sedan inte ens det.

Jag vet att jag inte kommer att sova inatt. Istället tänker jag ligga här, med örat mot ljungen, och uppleva den underliga känslan av att på en gång vara tydligare avskild från omgivningen än någonsin tidigare och inte längre äga några gränser. Jag genomfars av en sällsam lättnad, en lättnad som samtidigt innehåller all ledsnad i världen, och som kommer att vara hela natten, flera veckor, de kommande sjutusen åren.

Recensioner

»Det är omöjligt att inte bli starkt berörd av de detaljrika och samtidigt målande beskrivningarna av hur livet kunde te sig för den som blev den grekiska militärdiktaturens fånge under 70-talet. Berättandet är samtidigt nedtonat, men inte heller överdrivet distanserat. Allt skildras på ett sådant sätt att det i det närmaste är omöjligt att släppa läsningen. . . . Mary är en av de starkaste svenska romaner jag läst på mycket länge.« – Clemens Altgård, Norra Skånes Tidningar

 

»Fioretos har nog aldrig skrivit tajtare än så här – varje ord pekar framåt och följs upp. . . . Kanske har han heller aldrig skrivit vackrare; prosan är av det slag som bara en svensk författare med kontinentalt självförtroende kan ge upphov till . . . – ja, han är rent plågsamt sinnlig.« – Tim Andersson, Arbetarebladet

 

»Det är en imponerande litterär prestation Aris Fioretos har utfört. Med Mary förstärker han sin position som en viktig och säregen röst i den svenska romankonsten. Han har, utifrån en skenbart enkel historia, om än raffinerat inramad via de korta stycken som inleder och avslutar romanen, skapat en text som är som ett helt liv. Och ytterst är det nog vad den här romanen handlar om. Den vill värna livet. Mary bär på ett liv, hon bär på minnen av närhet, men också av sorg, vrede och besvikelser. Hon har tidigt erfarit en insikt om livets förgänglighet. Fioretos låter Mary minnas en uppgörelse med modern – hur hon då uppfylldes av ›en visshet om att allt, verkligen allt i livet försvinner.‹ Kan jag avsluta så? Var rädd om livet, för det kommer att försvinna. Bara stor romankonst kan säga det med allvaret i behåll. Mary är stor romankonst. Den är det eftersom den förenar tanke och känsla, eller som Mary säger när hon väger ett granatäpple i handen: ›… det såg ut som en korsning mellan hjärta och kranium‹.« – Stefan Eklund, Dagens Nyheter

 

»[Fioretos] har skrivit en historisk roman som träffar samtiden mitt i solar plexus. Det är omöjligt att läsa den utan att göra det mot bakgrund av tv-bilderna från våra dagars Grekland. Historien upprepar sig inte, men rätt läst lär den oss att se samtiden klarare.« – Torbjörn Elensky, Vi

 

»Fioretos [ger] med sin omtumlande och mästerliga roman Mary . . . ett initierat porträtt av en tid och dess människor så djupt gripande att man faktiskt har svårt att lägga boken ifrån sig . . . [Han] har skrivit en lysande och djupt gripande roman, faktiskt en av de bästa svenska romaner jag läst på åtskilliga år. Den borde alla läsa för att få ett djupare perspektiv på det som sker i världen idag.« – Mats Gellerfelt, Böckernas klubb

 

»Aris Fioretos Mary är en obehaglig bok. En kuslig påminnelse om något som inträffade för inte så länge sedan. Det är också en väldigt stark bok.« – Lennart Götesson, Dala-Demokraten

 

»Aris Fioretos gestaltning inifrån en kvinna, förmågan att iklä sig ett kvinnligt jag som är köttligt och psykologiskt totalt trovärdigt [är imponerande]. Mary är en bok som behövs!« – Anders Hjertén, Värmlands Folkblad

 

»Fioretos skriver fram tingen och ger dem en sällsynt lyster. Det gäller detaljer som spelkort, cigarettaskar, tvålbitar, men framför allt granatäpplet. På en utflykt med fästmannen kramar han ett granatäpple så hårt att det spricker, med väntat resultat: ›Handen var en fontän av begär.‹ Senare liknar Mary de myggbett hon får när de sover nakna på terrassen, då ›oförsiktigheten‹ inträffar, med granatäppelkärnor. Det här är en roman som lever på sin lågintensiva spänning. På så sätt liknar det ju en graviditet, och det är möjligen märkligt men den här gången otvivelaktigt att en manlig författare skriver insiktsfullt om den kvinnliga erfarenheten. Sannerligen är litteraturen en träffpunkt för livets stora paradoxer, och Aris Fioretos är bra på att hitta till dessa. Här finns gott om ögonblick som fascinerar och fängslar läsaren, och skapar förutsättningar för att vi ska lära känna den minnesvärda Mary.« – Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

 

»Det finns författare, debattörer och skribenter. Och så finns det diktare. Med sina bägge senaste böcker, Den siste greken och Halva solen, har Aris Fioretos sällat sig till prosakonstnärerna i främsta ledet i vår svenska litteratur. Den positionen befäster han i den nya romanen Mary. . . . Det är en livsklok bok Aris Fioretos har skrivit, avskalad vår tids alla pseudofrågor och inriktad på livets mest väsentliga livsbejakelse. Frågan är om något vackrare och sorgligare men mera trösterikt skrivits på svenska under senare år och den här sidan av millennieskiftet.« – Bo-Ingvar Kollberg, Upsala Nya Tidning

 

»Fioretos bok är en påminnelse. Han gestaltar verklighetens underjord med en skärpa, intensitet och briljans som gör att jag knappt ens för ett ögonblick kan lägga hans bok ifrån mig. Den är ett larm som fortsätter att ljuda, den bortrövade Persefones skrik som inte tystnar. Jag tänker på IS, på trafficking, på våld i nära relationer. Mary tvingar mig att inte sluta tänka.« – Maria Küchen, Sydsvenskan

 

»Aris Fioretos roman är en rasande skickligt skriven och noga genomkomponerad roman som visar hur makthunger, våld och förtryck sätter outplånliga spår i människors liv.« – Marit Lindkvist, Yle Nytt

 

»Trots sitt dystra och grymma innehåll är Mary märkvärdigt lätt att läsa. Det är inte så mycket den stilistiska elegansen som imponerar på mig som vad Fioretos förmår åstadkomma med enkla medel och en så begränsad scen. Hur livfullt och verkligt spännande han lyckas skildra fångarnas förkrympta tillvaro, relationen mellan de strandsatta kvinnorna, fantasierna om mat, den ljuva doften av tvål. Det är inte bara en strålande roman, det är en djupt gripande roman.« – Ann Lingebrandt, Norrköpings Tidningar

 

»Suget är omedelbart. Fioretos skriver så konstfärdigt klar prosa att varje vinddrag, duvflax, varje luftkonditioneringsapparat och cigarett avtecknas som puls och liv. . . . Innehållet är i en mening helt konventionellt. Mary är en av många romaner som gör en teckning av förtryckets arkitektonik, gestaltar tortyren, våldtäkterna och klaustrofobins själasöndrande våld. Och en av väldigt många romaner som tar en historisk händelse och gröper fram en situation som gör att samtiden får syn på sig själv . . . Varken det förra eller senare är fel – och Fioretos gör båda delarna väldigt väl – men anledningen till att Mary måste betraktas som en av de senaste årens bästa romaner ligger någon helt annanstans. För det är i den exceptionella, varsamt lyriska konkretionen i Marys omedelbara omvärld som romanens lågmälda storhet ligger. . . . Det finns inget val som är rätt, inget val som kan rädda henne och denna obönhörlighet gör romanen så sorgsamt hudnära att man mot slutet bara kan gråta.« – Victor Malm, Expressen

 

»[D]et finns en doft i romanen som är omisskännligt fioretosk, både passionerat storslaget tydlig och försiktigt viskande, samtidigt. Det är politik och frågan om vad det är att vara människa – och närbilder, detaljer, poetiska krumbukter i medelhavsvinterns energikrävande fuktiga kyla. Fioretos har tidigare berört det samtida Greklands sönderslitande historia och i Mary går han rakt in i en sorts destillat.« – Ulrika Stahre, Aftonbladet

Mary

Roman · Stockholm: Norstedts, 2015 · 320 sidor · Omslag: Birgit Schlegel, gewerkdesign Berlin · Omslagsfoto: Thomas Florschuetz, Utan titel, 2015

ISBN: 978-91-1-306482-6

Beställ