Omslagstext  ·  Utdrag  ·  Recensioner
 
Omslagstext

Hur lyder definitionen på en pappa? Kanske: han-som-skyddar? Kanske: mot solen? Om han inte skyddar längre, är han då fortfarande pappa?

 

Det händer hela tiden. En förälder dör. Ett barn sörjer. Men hur ofta dör just denna människa? Och hur gör man för att ge henne något tillbaka?

Aris Fioretos nya bok är både sorgesång och baklängeskväde. I lika sakliga som lyriska prosastycken berättar Halva solen om en utlandsgreks öden och äventyr – från döden på ett svenskt äldreboende, över åren i folkhemmet, tillbaka till tiden före det första barnet. Nu är fadern inte längre far. Men har livet framför sig.

Efter genombrottet med Den siste greken, som nominerades till Augustpriset och tilldelades Sveriges Radios Romanpris, återkommer Aris Fioretos med en bok om en älskad människa formad av en hemlighet.

 

*

 

Aris Fioretos bor och arbetar i Stockholm och Berlin. Om hans senaste bok, den prisbelönade romanen Den siste greken (2009), skrev kritikerna bland annat:

 

Den siste greken är en fantastisk roman, mångskiktad, underhållande och gripande. En vemodigtskimrande traktat om kärlekens irrvägar, sorger och skönhet och om den skavande hemlängtan som bara den som lämnat allt bakom sig kan känna.” – Dagens Nyheter

 

”Det utgår en närmast magnetisk dragningskraft från Aris Fioretos nya roman Den siste greken. Den är orubbligt originell och myllrande infallsrik. Den är skriven med ett ömsint tonfall och en behärskad kärleksfullhet som förmår pressa tårar ur det torraste stenhjärta. Det är en mycket osvensk roman som ändå blir svensk som en – ja, vad – grekisk dalahäst.” – Helsingborgs Dagblad

 

”En mångbottnad, djupt gripande och överdådig kärleksroman … så nära ett mästerverk det går att komma.” – Upsala Nya Tidning

Utdrag

Andra essän om händer

 

När pappan skriver föredrar han tryckbokstäver. Tecknen ser ut som dem sonen själv skulle kunna åstadkomma, bara stadigare och snyggare. En dag stökar sonen dock i källaren och hittar en skokartong med foton från tiden före hus och barn. På baksidan av ett har namnet på en huvudstad, en månad och ett årtal antecknats. Bilden måste ha tagits under första veckan i det nya landet, innan på-nytt-blodhostaren lades in på ett sanatorium söder om staden. Av den ovanliga skrivstilen att döma – S, t, k, l, m . . . – lärde sig pappan inte latinska bokstäver som ung. Sonen undrar om det är det stora S:et med dess antydan till avslutningssigma som avslöjar honom. Eller om det snarare är det lilla k:et, h:et och l:et med deras onaturligt höga öglor – som om de vore en särskild bokstav formad på tre skilda sätt, beroende på det fonetiska sammanhanget. Omöjligt att säga. Han vet bara att när pappan skriver innehåller handen alltid också en annan.

 

 

Solenn

 

Sonen kan inte se sig mätt på fotot. Där går pappan, lika gammal som han själv denna sommar, med en hoprullad trenchcoat och tidning i handen – tankfull, outgrundlig. Han ser både ledig och formell ut i den svarta kostymen han fått överta av sin far, med tröja, skjorta och slips, samt polerade lågskor. Men varför klipptes bilden till? Gick en annan person vid hans sida? Den lite stela vänsterarmen kunde tyda på det. Eller stördes bilden av flanörer? Vart har deras skuggor i så fall tagit vägen? De enda övriga människorna är ett par längre bak i bilden som studerar varorna i en affär, samt en man i ljus överrock som speglas i ett skyltfönster.

Sonen överväldigas av lusten att beledsaga tjugofyraåringen, bli hans skugga. Så här vill jag bevara dig, mumlar han till pappan – långt innan han är tänkbar. Högtidligt på väg in i framtiden.

Recensioner

”. . . ett litet mästerverk . . .” – Clemens Altgård, Norra Skånes Tidningar

 

”Aris Fioretos lyckas med sitt räddningsprojekt. Han gör pappan till en människa som inte är pappa, inte helt, och därför inte heller kan dö som pappa. Tvärtom – till sist är denne så påtagligt levande att man känner hans väldiga hand på sitt eget huvud.” – Tim Andersson, Arbetarebladet

 

”Det blir ett räddningsuppdrag, där [Aris Fioretos] utan dramatiska åthävor ger sig ned i underjorden – trickset med att behålla den älskade i livet är att föra honom tillbaka till säker mark, långt bort från den där Döden som alltid finns i framtiden, i det som inte finns. Tillbaka till stunden där sonen föds, där pappan blir pappa, oåterkalleligt. Tills fiktionen ingriper med sina flinka fingrar, och förlöser en son likväl som förpassar en far ut i evigheten.” – Bloggaren Bernur, howsoftthisprisonis.blogspot.com

 

”Svindlande vackert om gåtfull pappa. . . . Fram träder bilden av en älskad far, men också av en älskande son. Det är vackert och rörande, läsning som dröjer kvar länge inombords.” – Yukiko Duke, Tidningen Vi

 

Halva solen är en rik och flödande generös bok, vars innebörd realiseras på flera nivåer. Kärleken och slitningarna mellan far och son ger texten en pregnant psykologisk betydelse. . . . Fioretos skärskådar föreställningar som är centrala för vår civilisation: faderskapet, familjen, hemmet, exilen och det omöjliga återvändandet. Men analysen är lustfylld, och kärleken och det lätta handlag som präglar Aris Fioretos skrivande gör det till en sannskyldig njutning att läsa Halva solen.” – Magnus Eriksson, Svenska Dagbladet

 

”Fioretos far . . . är den storslagna greken, varm, rolig, klurig och med ständigt nya planer och som när som helst kan bestämma sig för att det får vara nog med lagom. Fioretos navigerar fint mellan barndomsmytologi och verklig gestalt, mellan sonen beundrande – och dömande – blick och utrymmet för den verkliga människans rätt till sitt eget, oskrivna, obeskrivbara liv. Jag stryker under och lägger på minnet, vissa meningar gäller alla pappor, allas vår kärlek, vissa är så viktiga att jag vill äta upp dem och göra dem till mina. Han skriver: ’Sonen börjar ana: En pappa är ett vilt begrepp.’” – Jessika Gedin, Babel

 

”Boken är fylld av värme, det är en lustfylld sorgesång. . . . [J]ag tror det här är årets Augustprisvinnare. Så var det i alla fall sagt.” – Bloggaren Hermia, hermiasay.blogspot.se

 

”Det är . . . en mycket sinnlig berättelse, full av cikador, saftdrypande apelsiner och soldallrande grusvägar. . . . Halva solen är en vacker bok, humoristisk och gripande. Det sakliga berättandet vibrerar av en djupt känd värme och återhållen sorg.” – Fabian Kastner, Dagens Nyheter

 

”Aris Fioretos är en unik röst i den svenska samtidslitteraturen. Den jämna episka lunken är honom fullkomligt främmande. Mer europeiskt än svenskt ställer han höga, ja, mycket höga krav på form och stil och språkligt djup i sina romaner. . . . Och ändå: Ingen kan få det svenska språket att dansa som han. . . . Det är just vitaliteten och kärleken till berättandet som gör att man som läsare, på sista sidan, faktiskt förnimmer en människas helt unika värme. Ur orden stiger doften av torr jord och oregano.” – Gunilla Kindstrand, Gefle Dagblad

 

”Bland de nyare författarna har han få medtävlare om hederstiteln språkkonstnär. . . . Förmågan att skapa närvaro i det som sker går dessutom utanpå det mesta. Den förtroliga författarrösten äger en förunderlig förmåga att upphäva all distans till läsaren.
 Boken handlar i ett backspegelperspektiv om författarens far, hela tiden med den öppna frågan hur mycket vi kan veta om en annan människa. . . . Det här är en volym som man aldrig blir riktigt klar med. Den hör hemma bland det fåtal titlar som det finns anledning att stanna till i, leva med och återvända till många gånger om. I dagens tempofixerade livsrytm är det sällsynt med böcker av ett sådant format. Det är knappast för mycket sagt att Halva solen är en blivande klassiker.” – Bo-Ingvar Kollberg, Upsala Nya Tidning

 

”Aris Fioretos är ett uppfriskande salt i vår provinsiella kultur. Hans briljans, hans uppkäftighet, hans internationella utblick kan påminna om den unge Lars Gustafsson. Idag ger han ut boken Halva solen. Det ska genast sägas att det är en strålande bok. . . . Boken är ett porträtt av författarens far och präglas av en kärleksfull vördnad och en sonlig respekt som inte utesluter fräckhet och humor. . . . Halva solen är en oerhört rik bok, ibland kärv som pinjedoft, ibland med en hetta som den obarmhärtiga grekiska solen. . . . [En] sorgesång över en död far. Men man läser den med en stor glädje.” – Åke Leijonhufvud, Sydsvenskan

 

”Den våtaste drömmen är ett litteraturens Roskilde där tusentals flickfans i Aris Fioretos-t-tröjor mosar brösten mot kravallstaketet, men det lär knappast hända . . .” – Jenny Lindh, Dagens Nyheter

 

Halva solen är en kärleksförklaring, en berättelse som säkerligen är tillkommen ur sorg men genom sitt baklängesperspektiv skimrar av lycka. Ja, det är en alldeles självlysande liten bok, skriven av en stilistisk ekvilibrist som för den skull inte glömmer att hålla livets temperatur.” – Anna Lingebrandt, Helsingborgs Dagblad

 

”Allt är sammanfogat med elegans och innerlighet.” – Tita Nordlund-Hessler, Eskilstuna-Kuriren

 

”Han skriver mycket vackert och mycket eftertänksamt och boken är uppbyggd av små minnes-scener men har nästan oändligt siktdjup. Det gör den svår att sammanfatta, men läsningen blir obehindrad, varje berättelse slutar som regel inom sidan. 

Halva solen är en rik bok, skimrande rik på uppslag, känslor, förstånd och reflektioner. Som all stor litteratur bär den flera världar samtidigt, flera tider också, flera länder, flera generationer men genomströmmad och sammanhållen i denna sin mångformighet av en oerhört djup kärlek.

 Aris Fioretos har skapat ett fadersporträtt av klassisk betydelse och med djupaste humanistisk infattning.
” – Jan-Olov Nyström, Söderhamns-Kuriren

 

”Aris Fioretos Halva solen hör till mina favoriter i år . . . en stilistiskt briljant mosaik av minnesbilder som påminner om labyrinten i Knossos. En grekisk far har dött och Fioretos monterar en bild som består av bitar från en hel uppväxt – fysisk närhet, humor och exilisk förkommenhet. Denna lekfulla men likväl sorgstämda pappabok slår en stor cirkel genom litteraturen. Vi kommer åter till grekerna.” – Mikael van Reis, Göteborgs-Posten

 

”I Aris Fioretos Halva solen är blodsbandet den röda tråden. Närheten ger boken dess form, en vacker, mycket sensuell roman som samtidigt är en stram personundersökning, essä, dikt, stilövning, kulturanalys, rapport. För hur sätter man samman en människa när det skall summeras? . . . Fioretos skriver i sval ton men romanen är sinnlig och lätt att tycka om. Jag rörs av viljan att frammana en avliden förälder, samtidigt är det omvänt gripande att följa sonens otillräcklighet inför pappans förväntningar att, som svensk, växa och bli en riktig grek. Språk och kultur, samma gamla hinder som gör människan fri.” – Sven Rånlund, Göteborgs-Posten

 

”En underbar bok!” – Malou von Sivers, Efter tio, TV4

 

”Jag tyckte mycket om denna roman.” – Bloggaren Kristina Simar, www.blogg.passagen.se/krisim

 

”De olika perspektiven och många greppen formar tillsammans ett porträtt som fascinerar inte blott tack vare motivets lyskraft utan därtill – och kanske mer ändå – genom det uppslagsrika utförandet. Palettens alla färger bereds utrymme: från det ömsinta och vackra över det mustiga och uppsluppna till det såriga och mörka.
. . . Det enda att beklaga är väl att den det handlar om inte gavs möjligheten att njuta av den färgsprakande mosaik som minnet av honom gett upphov till. I det avseendet är till och med fantasin otillräcklig.” – Peter Viktorsson, Borås Tidning

 

”Jag skulle kunna utbrista äntligen – en hyllning till en död gammal förälder – mitt bland alla tidstypiska uppgörelser. Aris Fioretos bok Halva solen handlar om sonen och pappan. Utlandsgreken. Pinjepatriarken. . . . Jag tycker mycket om den här texten.” – Karin Wikars, Kulturnytt, P1

Halva solen

Prosa · Stockholm: Norstedts, 2012 · 224 sidor · Omslag: Håkan Liljemärker · Omslagsfoto: Författarens far i Stockholm, september 1954

ISBN: 978-91-1-304183-4

Beställ