Omslagstext  ·  Utdrag  ·  Recensioner
 
Omslagstext

Hur lyder definitionen på en pappa? Kanske: han-som-skyddar? Kanske: mot solen? Om han inte skyddar längre, är han då fortfarande pappa?

 

Det händer hela tiden. En förälder dör. Ett barn sörjer. Men hur ofta dör just denna människa? Och hur gör man för att ge henne något tillbaka?

Aris Fioretos nya bok är både sorgesång och baklängeskväde. I lika sakliga som lyriska prosastycken berättar Halva solen om en utlandsgreks öden och äventyr – från döden på ett svenskt äldreboende, över åren i folkhemmet, tillbaka till tiden före det första barnet. Nu är fadern inte längre far. Men har livet framför sig.

Efter genombrottet med Den siste greken, som nominerades till Augustpriset och tilldelades Sveriges Radios Romanpris, återkommer Aris Fioretos med en bok om en älskad människa formad av en hemlighet.

 

*

 

Aris Fioretos bor och arbetar i Stockholm och Berlin. Om hans senaste bok, den prisbelönade romanen Den siste greken (2009), skrev kritikerna bland annat:

 

Den siste greken är en fantastisk roman, mångskiktad, underhållande och gripande. En vemodigtskimrande traktat om kärlekens irrvägar, sorger och skönhet och om den skavande hemlängtan som bara den som lämnat allt bakom sig kan känna.” – Dagens Nyheter

 

”Det utgår en närmast magnetisk dragningskraft från Aris Fioretos nya roman Den siste greken. Den är orubbligt originell och myllrande infallsrik. Den är skriven med ett ömsint tonfall och en behärskad kärleksfullhet som förmår pressa tårar ur det torraste stenhjärta. Det är en mycket osvensk roman som ändå blir svensk som en – ja, vad – grekisk dalahäst.” – Helsingborgs Dagblad

 

”En mångbottnad, djupt gripande och överdådig kärleksroman … så nära ett mästerverk det går att komma.” – Upsala Nya Tidning

Utdrag

Andra essän om händer

 

När pappan skriver föredrar han tryckbokstäver. Tecknen ser ut som dem sonen själv skulle kunna åstadkomma, bara stadigare och snyggare. En dag stökar sonen dock i källaren och hittar en skokartong med foton från tiden före hus och barn. På baksidan av ett har namnet på en huvudstad, en månad och ett årtal antecknats. Bilden måste ha tagits under första veckan i det nya landet, innan på-nytt-blodhostaren lades in på ett sanatorium söder om staden. Av den ovanliga skrivstilen att döma – S, t, k, l, m . . . – lärde sig pappan inte latinska bokstäver som ung. Sonen undrar om det är det stora S:et med dess antydan till avslutningssigma som avslöjar honom. Eller om det snarare är det lilla k:et, h:et och l:et med deras onaturligt höga öglor – som om de vore en särskild bokstav formad på tre skilda sätt, beroende på det fonetiska sammanhanget. Omöjligt att säga. Han vet bara att när pappan skriver innehåller handen alltid också en annan.

 

 

Solenn

 

Sonen kan inte se sig mätt på fotot. Där går pappan, lika gammal som han själv denna sommar, med en hoprullad trenchcoat och tidning i handen – tankfull, outgrundlig. Han ser både ledig och formell ut i den svarta kostymen han fått överta av sin far, med tröja, skjorta och slips, samt polerade lågskor. Men varför klipptes bilden till? Gick en annan person vid hans sida? Den lite stela vänsterarmen kunde tyda på det. Eller stördes bilden av flanörer? Vart har deras skuggor i så fall tagit vägen? De enda övriga människorna är ett par längre bak i bilden som studerar varorna i en affär, samt en man i ljus överrock som speglas i ett skyltfönster.

Sonen överväldigas av lusten att beledsaga tjugofyraåringen, bli hans skugga. Så här vill jag bevara dig, mumlar han till pappan – långt innan han är tänkbar. Högtidligt på väg in i framtiden.

Recensioner

”. . . ett litet mästerverk . . .” – Clemens Altgård, Norra Skånes Tidningar

 

”Aris Fioretos lyckas med sitt räddningsprojekt. Han gör pappan till en människa som inte är pappa, inte helt, och därför inte heller kan dö som pappa. Tvärtom – till sist är denne så påtagligt levande att man känner hans väldiga hand på sitt eget huvud.” – Tim Andersson, Arbetarebladet

 

”Det blir ett räddningsuppdrag, där [Aris Fioretos] utan dramatiska åthävor ger sig ned i underjorden – trickset med att behålla den älskade i livet är att föra honom tillbaka till säker mark, långt bort från den där Döden som alltid finns i framtiden, i det som inte finns. Tillbaka till stunden där sonen föds, där pappan blir pappa, oåterkalleligt. Tills fiktionen ingriper med sina flinka fingrar, och förlöser en son likväl som förpassar en far ut i evigheten.” – Bloggaren Bernur, howsoftthisprisonis.blogspot.com

 

”Svindlande vackert om gåtfull pappa. . . . Fram träder bilden av en älskad far, men också av en älskande son. Det är vackert och rörande, läsning som dröjer kvar länge inombords.” – Yukiko Duke, Tidningen Vi

 

Halva solen är en rik och flödande generös bok, vars innebörd realiseras på flera nivåer. Kärleken och slitningarna mellan far och son ger texten en pregnant psykologisk betydelse. . . . Fioretos skärskådar föreställningar som är centrala för vår civilisation: faderskapet, familjen, hemmet, exilen och det omöjliga återvändandet. Men analysen är lustfylld, och kärleken och det lätta handlag som präglar Aris Fioretos skrivande gör det till en sannskyldig njutning att läsa Halva solen.” – Magnus Eriksson, Svenska Dagbladet

 

”Fioretos far . . . är den storslagna greken, varm, rolig, klurig och med ständigt nya planer och som när som helst kan bestämma sig för att det får vara nog med lagom. Fioretos navigerar fint mellan barndomsmytologi och verklig gestalt, mellan sonen beundrande – och dömande – blick och utrymmet för den verkliga människans rätt till sitt eget, oskrivna, obeskrivbara liv. Jag stryker under och lägger på minnet, vissa meningar gäller alla pappor, allas vår kärlek, vissa är så viktiga att jag vill äta upp dem och göra dem till mina. Han skriver: ’Sonen börjar ana: En pappa är ett vilt begrepp.’” – Jessika Gedin, Babel

 

”Boken är fylld av värme, det är en lustfylld sorgesång. . . . [J]ag tror det här är årets Augustprisvinnare. Så var det i alla fall sagt.” – Bloggaren Hermia, hermiasay.blogspot.se

 

”Det är . . . en mycket sinnlig berättelse, full av cikador, saftdrypande apelsiner och soldallrande grusvägar. . . . Halva solen är en vacker bok, humoristisk och gripande. Det sakliga berättandet vibrerar av en djupt känd värme och återhållen sorg.” – Fabian Kastner, Dagens Nyheter

 

”Aris Fioretos är en unik röst i den svenska samtidslitteraturen. Den jämna episka lunken är honom fullkomligt främmande. Mer europeiskt än svenskt ställer han höga, ja, mycket höga krav på form och stil och språkligt djup i sina romaner. . . . Och ändå: Ingen kan få det svenska språket att dansa som han. . . . Det är just vitaliteten och kärleken till berättandet som gör att man som läsare, på sista sidan, faktiskt förnimmer en människas helt unika värme. Ur orden stiger doften av torr jord och oregano.” – Gunilla Kindstrand, Gefle Dagblad

 

”Bland de nyare författarna har han få medtävlare om hederstiteln språkkonstnär. . . . Förmågan att skapa närvaro i det som sker går dessutom utanpå det mesta. Den förtroliga författarrösten äger en förunderlig förmåga att upphäva all distans till läsaren.
 Boken handlar i ett backspegelperspektiv om författarens far, hela tiden med den öppna frågan hur mycket vi kan veta om en annan människa. . . . Det här är en volym som man aldrig blir riktigt klar med. Den hör hemma bland det fåtal titlar som det finns anledning att stanna till i, leva med och återvända till många gånger om. I dagens tempofixerade livsrytm är det sällsynt med böcker av ett sådant format. Det är knappast för mycket sagt att Halva solen är en blivande klassiker.” – Bo-Ingvar Kollberg, Upsala Nya Tidning

 

”Aris Fioretos är ett uppfriskande salt i vår provinsiella kultur. Hans briljans, hans uppkäftighet, hans internationella utblick kan påminna om den unge Lars Gustafsson. Idag ger han ut boken Halva solen. Det ska genast sägas att det är en strålande bok. . . . Boken är ett porträtt av författarens far och präglas av en kärleksfull vördnad och en sonlig respekt som inte utesluter fräckhet och humor. . . . Halva solen är en oerhört rik bok, ibland kärv som pinjedoft, ibland med en hetta som den obarmhärtiga grekiska solen. . . . [En] sorgesång över en död far. Men man läser den med en stor glädje.” – Åke Leijonhufvud, Sydsvenskan

 

”Den våtaste drömmen är ett litteraturens Roskilde där tusentals flickfans i Aris Fioretos-t-tröjor mosar brösten mot kravallstaketet, men det lär knappast hända . . .” – Jenny Lindh, Dagens Nyheter

 

Halva solen är en kärleksförklaring, en berättelse som säkerligen är tillkommen ur sorg men genom sitt baklängesperspektiv skimrar av lycka. Ja, det är en alldeles självlysande liten bok, skriven av en stilistisk ekvilibrist som för den skull inte glömmer att hålla livets temperatur.” – Anna Lingebrandt, Helsingborgs Dagblad

 

”Allt är sammanfogat med elegans och innerlighet.” – Tita Nordlund-Hessler, Eskilstuna-Kuriren

 

”Han skriver mycket vackert och mycket eftertänksamt och boken är uppbyggd av små minnes-scener men har nästan oändligt siktdjup. Det gör den svår att sammanfatta, men läsningen blir obehindrad, varje berättelse slutar som regel inom sidan. 

Halva solen är en rik bok, skimrande rik på uppslag, känslor, förstånd och reflektioner. Som all stor litteratur bär den flera världar samtidigt, flera tider också, flera länder, flera generationer men genomströmmad och sammanhållen i denna sin mångformighet av en oerhört djup kärlek.

 Aris Fioretos har skapat ett fadersporträtt av klassisk betydelse och med djupaste humanistisk infattning.
” – Jan-Olov Nyström, Söderhamns-Kuriren

 

”Aris Fioretos Halva solen hör till mina favoriter i år . . . en stilistiskt briljant mosaik av minnesbilder som påminner om labyrinten i Knossos. En grekisk far har dött och Fioretos monterar en bild som består av bitar från en hel uppväxt – fysisk närhet, humor och exilisk förkommenhet. Denna lekfulla men likväl sorgstämda pappabok slår en stor cirkel genom litteraturen. Vi kommer åter till grekerna.” – Mikael van Reis, Göteborgs-Posten

 

”I Aris Fioretos Halva solen är blodsbandet den röda tråden. Närheten ger boken dess form, en vacker, mycket sensuell roman som samtidigt är en stram personundersökning, essä, dikt, stilövning, kulturanalys, rapport. För hur sätter man samman en människa när det skall summeras? . . . Fioretos skriver i sval ton men romanen är sinnlig och lätt att tycka om. Jag rörs av viljan att frammana en avliden förälder, samtidigt är det omvänt gripande att följa sonens otillräcklighet inför pappans förväntningar att, som svensk, växa och bli en riktig grek. Språk och kultur, samma gamla hinder som gör människan fri.” – Sven Rånlund, Göteborgs-Posten

 

”En underbar bok!” – Malou von Sivers, Efter tio, TV4

 

”Jag tyckte mycket om denna roman.” – Bloggaren Kristina Simar, www.blogg.passagen.se/krisim

 

”De olika perspektiven och många greppen formar tillsammans ett porträtt som fascinerar inte blott tack vare motivets lyskraft utan därtill – och kanske mer ändå – genom det uppslagsrika utförandet. Palettens alla färger bereds utrymme: från det ömsinta och vackra över det mustiga och uppsluppna till det såriga och mörka.
. . . Det enda att beklaga är väl att den det handlar om inte gavs möjligheten att njuta av den färgsprakande mosaik som minnet av honom gett upphov till. I det avseendet är till och med fantasin otillräcklig.” – Peter Viktorsson, Borås Tidning

 

”Jag skulle kunna utbrista äntligen – en hyllning till en död gammal förälder – mitt bland alla tidstypiska uppgörelser. Aris Fioretos bok Halva solen handlar om sonen och pappan. Utlandsgreken. Pinjepatriarken. . . . Jag tycker mycket om den här texten.” – Karin Wikars, Kulturnytt, P1

Halva solen

Prosa · Stockholm: Norstedts, 2012 · 224 sidor · Omslag: Håkan Liljemärker · Omslagsfoto: Författarens far i Stockholm, september 1954

ISBN: 978-91-1-304183-4

Beställ
Omslagstext  ·  Utdrag  ·  Recensioner
 
Omslagstext

What is the definition of a father? Perhaps: he-who-protects? Perhaps: against the sun? If he no longer protects, is he still a father?

 

It happens all the time. A parent dies. A child mourns. But how often does this particular person die? And how does one reciprocate something of what he gave?

Aris Fioretos’ new book is both elegy and requiem in reverse. In short prose tableaux, as matter of fact as they are lyrical, Half the sun traces the adventures of an expatriate Greek — from his death in a Swedish home for the elderly, over the years in the burgeoning welfare state and back to the time before his first child. Now the father is no longer father. But has life before him.

Following the acclaimed The Last Greek (2009), which was nominated for the August Prize and received the Swedish Radio Fiction Prize, Aris Fioretos returns with the moving story of a beloved person shaped by a secret.

 

*

 

Aris Fioretos lives and works in Stockholm and Berlin. His most recent novel, Den siste greken (The Last Greek), won the Swedish Radio Fiction Prize for 2009 as well as Germany’s prestigous Literary Prize of the SWR Critics’ List for 2011.

 

“The Last Greek is a fabulous novel — multilayered, entertaining and poignant. Glimmering with melancholy, it is a treatise of love’s divagations, sorrows and beauty, and of the excoriating homesickness that only he who has left everything behind can feel.” — DagensNyheter

 

“Aris Fioretos’ new novel The Last Greek has . . . a magnetic force of attraction. Resolutely original and richly inventive, it is written with a tenderness and a restrained affection that will wring tears from the hardest heart. It is a very un-Swedish novel that nevertheless becomes as Swedish as — let’s see — a Dalecarlian wooden horse in Greek blues and whites.” — HelsingborgsDagblad

 

“An intricate, deeply touching and sumptuous novel of love . . . as close to a masterpiece as it is possible to get.” — Upsala NyaTidning

Utdrag

Second essay on hands

 

 

When dad writes he prefers block letters. The characters are firm and handsome. One day, however, I am rummaging around the basement and find a shoebox with photos from the time before houses and children. On the back of one photo have been written the name of a capital city, a month and year. The picture must have been taken during the first week in the new country, before the again-blood-cougher was interned in a sanatorium south of the city. Judging from the unusual script — S, t, k, l, m . . . — dad did not learn Latin characters as a child. I wonder if it’s the capital S with suggestion of final sigma that gives him away. Or if in fact it’s the lowercase k, h and l with their unnaturally tall loops — as if they were a special letter formed in three different ways depending on the phonetic context. Impossible to say. I only know that when dad writes, his hand also always contains another.

 

 

Solemn

 

I can’t get enough of the photo. There is dad, as old as I will be this summer, walking with a rolled-up trench coat and newspaper in his hand — thoughtful, inscrutable. He looks both relaxed and formal in the black suit he has inherited from his father, with a sweater, a shirt and tie, and polished shoes. But why was the image trimmed? Was there another person walking by his side? The slightly stiff left arm might suggest that. Or was the composition disturbed by other pedestrians? In that case, what’s happened to their shadows? The only other people present are a couple farther back in the image, looking at the wares in a shop, and a man in a pale overcoat whose reflection appears in a shop window.

I am overcome by a desire to accompany the twenty-four-year old, to become his shadow. This is how I want to preserve you, I murmur to dad — long before he is imaginable. Ceremoniously on his way into the future.

 

 

Translated from the Swedish by Thomas Tranæus

Recensioner

“It is . . . . a very sensuous story, full of cicadas, ripe dripping oranges and gravel roads trembling in the heat. . . . Half the Sun is a beautiful book, funny and poignant. The seemingly objective narrative quivers with a deeply felt warmth and withheld sorrow.” — Fabian Kastner, Dagens Nyheter

 

“He writes very beautifully and very thoughtfully. The book is made up of brief scenes of recollection but has an almost infinite depth of vision. That makes it difficult to summarise, but one’s reading is unimpeded, each story typically ending within the page. Half the Sun is a sumptuous book, glitteringly rich in ideas, emotions, sense and reflections. As all great literature it carries several worlds at the same time, several eras too, several countries and generations, but is pervaded and held together in its multifariousness by a tremendously deep love. Aris Fioretos has created a portrait of a father with classic significance, set in deepest humanism.” — Jan-Olov Nyström, Söderhamns-Kuriren

 

Half the Sun is a declaration of love, a tale undoubtedly born of sorrow but whose backwards perspective makes it glimmer with joy. It is quite a luminous little book, written by a stylistic artiste who never lets his virtuosity lend a chill to life.” — Anna Lingebrandt, Helsingborgs Dagblad   

 

“Everything is wrought with elegance and intimacy.” — Tita Nordlund-Hessler, Eskilstuna-Kuriren

 

“The various perspectives and many devices together shape a portrait that is fascinating not just due to the radiance of the subject but also — and perhaps more so — because of the ingenuity of the execution. The whole range of tonalities is given play: from the tender and beautiful via the lush and carefree to the wounded and tenebrous. . . . The only pity, really, is that the person at the centre of the book never had the opportunity to enjoy the vibrantly coloured mosaic his memory evoked. In that respect even the imagination is insufficient.” — Peter Viktorsson, Borås Tidning

 

“I could burst out ‘at last!’ — a tribute to a dead old parent amid the current flood of deeply felt reckonings. Aris Fioretos’ book Half the Sun is about the son and the dad. The expatriate Greek. The pine patriarch. . . . I like this text tremendously.” — Karin Wikars, Kulturnytt, P1

 

“A wonderful book!” — Malou von Sivers, Efter tio, TV4

 

“[Fioretos] has few rivals for the honorary title of supreme stylist. . .  . The ability to imbue events with a sense of presence is also in a league of its own. The intimate narrating voice possesses a marvellous ability to do away with all distance between it and the reader. The book takes a rear-view perspective in telling of the writer’s father, always with the open question of how much we can know about another human being. . . . This is a book you never quite completely finish. It belongs among the few there is reason to pause in, live with and return to time and again. In today’s tempo-obsessed rhythm of life, books of this calibre are a rarity. It would hardly be too much to say that Half the Sun is a future classic.” — Bo-Ingvar Kollberg, Upsala Nya Tidning

 

Half the Sun is a rich and abundantly generous book whose purport is realised on several levels. The love and discord between father and son lend the text a pithy psychological significance. . . . Fioretos examines ideas central to our civilisation: fatherhood, family, home, exile and the impossibility of returning. But the analysis is gratifying, and the love and light touch that define Aris Fioretos’ writing make it a veritable delight to read Half the Sun.” — Magnus Eriksson, Svenska Dagbladet

 

“Aris Fioretos succeeds in his rescue operation. He turns his dad into a person who is not a dad, not completely, and therefore cannot die as dad. On the contrary — in the end he is so tangibly alive that one feels his enormous hand on one’s own head.” — Tim Andersson, Arbetarebladet

 

“It becomes a rescue mission in which [Aris Fioretos], without ceremonial drama, descends to the nether regions — the trick to keeping the loved one alive is to take him back onto safe ground, far away from that Death which is always in the future, in that which doesn’t exist. Back to the moment when the son is born, when the dad becomes dad, irrevocably. Until fiction intervenes with its deft fingers and delivers a son just as it sends a father off to eternity.” — Bernur, howsoftthisprisonis.blogspot.com

 

“Aris Fioretos is a unique voice in contemporary Swedish literature. Not for him the steady epic trot. More European than Swedish, he makes high, very high demands on form and style and linguistic depth in his novels. . . . And yet: No one can make the Swedish language dance the way he does. . . .  It is precisely this vitality and love of storytelling that allows one, as reader, to actually perceive a human being’s wholly unique warmth on the last page. From the words a scent of dry earth and oregano rises.” — Gunilla Kindstrand, Gefle Dagblad

 

“Aris Fioretos is a refreshing salt in our provincial culture. His cleverness, his cheekiness, his international perspective can bring the young Lars Gustafsson to mind. Today he publishes Half the Sun. Let me say at once that this is a brilliant book. . . . The book is a portrait of the author’s father and is characterised by a loving reverence and filial respect that don’t exclude cheek and humour. . . . Half the Sun is enormously rich, sometimes harsh as the scent of pine, sometimes hot as the merciless Greek sun. . . . [A] lament over a dead father. But one reads it with great joy.” — Åke Leijonhufvud, Sydsvenskan

 

“In Aris Fioretos’ Half the Sun kinship is the carrying theme. Intimacy gives the book its form, a beautiful, very sensual novel which is at once a terse personality study, essay, poem, style exercise, cultural analysis, report. For how do you put together a person when it is time to sum up? . . . . Fioretos’ tone is cool, but the novel is sensuous and easy to like. I was moved by the will to evoke a deceased parent, while on the other hand it is poignant to follow the son’s inadequacy before the dad’s expectations that he, as a Swede, grow and become a real Greek. Language and culture, the same old obstacles that make man free.” — Sven Rånlund, Göteborgs-Posten

 

Halva solen (Half the Sun)

Prose · In Swedish · Stockholm: Norstedts, 2012 · 224 pages · Cover: Håkan Liljemärker · Cover photo: The author’s father in Stockholm, September 1954 · English translation available · English language rights available

ISBN: 978-91-1-304183-4

Beställ